Årets största test av sommardäck

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-25

Tio sulor i kamp om förstaplatsen

Hastighetsbegränsningarna blir lägre och lägre. Men däcken blir mer extrema för att klara allt högre hastighet.

En märklig motsats, som vi konsumenter får betala för.

För tjugo år sen satt H-klassade däck, godkända för 210 km/tim på lyxbilar och sportbilar. I dag sitter de på basmodellerna av de vanligaste familjebilarna, trots att många av bilarna inte kommer i närheten av 210.

Livsviktigt med bra recensioner

Det handlar mest om image, men också om andra prestanda som broms- och köregenskaper. Högfartsdäcken är konstruerade för bästa tänkbara egenskaper, i första hand på torr asfalt, det underlag vi biljournalister kör på när vi bedömer en ny bil.

För biltillverkaren är det livsviktigt att få bra recensioner i biltidningarna och då krävs så bra däck som möjligt.

Och däcktillverkarna bygger in de sportiga egenskaperna i däck med hög hastighetsklass. De långsammare däcken är ofta mer optimerade mot komfort och ekonomi.

Däck med hastighetsklass T klarar 190 km/tim, en högre hastighet än de flesta någonsin kör, men är ändå hopplöst ute.

Knappt några biltillverkare vill sko sina bilar med sådana Svenssonbetonade däck. Anledningen är förstås att T-däcken oftast bromsar sämre och kränger mer vid hård körning på torr asfalt.

Strörre bromsar – större fälgar

H-däcken som vi testar i år har en dimension som passar fälgar med 16 tums diameter. Den storleken var förbehållen extrema bilar för några år sen, nu är 16 tum minimum på många familjebilar.

Anledningen är åter tidningarnas biltester. För att klara upprepade inbromsningar på torr asfalt måste bromsskivorna bli större, och då måste även fälgarna bli större.

Däck med hög hastighetsklass, och anpassade för stora fälgar kostar inte biltillverkarna många öre extra, men när vi konsumenter ska köpa nytt är det desto dyrare.

Däckindustrin dumpar priserna till bilindustrin för att de vet att de får igen pengarna mångfalt när vi ska köpa nya däck efter så där 2 000 eller

3 000 mil.

Du kanske tror att du kan köpa ett billigare däck, med lägre hastighetsklass, när de gamla däcken är slut. Du kanske aldrig ligger där på Autobahn och pressar i över 200. Du kanske upptäckte att originaldäcken slets oroväckande snabbt, att de var stötiga och bullriga, och du kanske la märke till att det var märkbart stor skillnad i grepp på torr och våt asfalt. Bilen var klistrad vid vägen i finväder men sladdade lätt i regn.

Finland fick undantag

Men så enkelt är det inte. Bilindustrin, däckindustrin och EU har kommit överens om att du måste ha däck som klarar bilens toppfart. Oavsett om du någonsin kör så fort. Och framförallt oavsett att vi inte får köra fortare än 110 i Sverige.

Listigt, va? Industrin och EU i skön förening, med konsumenterna i kläm.

När det gäller vinterdäck finns det ett undantag från regeln, och de flesta kör på vinterdäck som inte är godkända för mer än 160 km/tim. I Finland finns ett liknande undantag även för sommardäck, den som inte kör svinfort behöver inte heller högfartsdäck.

Men så är det inte i Sverige. Kanske för att vår bilindustri inte vill ha det så?

Vi har alltså testat H-märkta däck, och vi åkte till Texas för att hitta säkert sommarväder mitt i vintern.

Vi hade kunnat flyga ända till San Antonio, drygt tio mil norr om testbanan i Uvalde, intill mexikanska gränsen, men vi valde att köra bil från Dallas, 60 mil rätt genom Texas.

Vädret är mer vår än sommar. Det är kalla nätter men upp mot 20 grader mitt på dagen. Men viktigast är att regnet som meteorologerna hotar med uteblir helt. Vi vill ha torr asfalt för vissa prov, och själva, på ett kontrollerat sätt, väta ner de testbanor där vi testar våtgreppet.

Testförhållandena är perfekta. Vi kommer att hinna med allt vi ska, både tester och fotografering på en vecka.

Det jobbiga börjar först tredje dagen när vi upptäcker att däcken från Continental-koncernen är – fel däck!

Både Conti-däcket och Barum-däcket från samma koncern är V-klassade, alltså en hastighetsklass över H-däcken. De har samma modellnamn men ett pyttelitet V istället för H på däcksidan.

Accepterar misstaget

Nu blir det en del förvirring. Hur gick det till? Varför är det fel däck? Är det ens fel däck, eller?

Det dröjer till nästa dag innan förklaringen kommer och till slut accepterar vi att Continental gjort ett misstag, inte försökt bluffa, som vi först misstänker. Men testet får ett allvarligt avbräck. Nu måste vi skaffa fram nya däck och göra om allting en gång till.

Men problemen fortsätter. Våra testdäck är avsedda för Europa och går inte att uppbringa i USA.

Vi slutför testet trots allt, men bestämmer oss redan före hemresan för att göra om allting med nya däck.

Nytt test? och nya resultat

Och så blir det. Hemma igen skaffar vi nya däck och börjar om från början. Men den här gången gör vi testet på en testbana i Rom.

Väl i Rom visar det sig att både Continentaldäcket, som var vinnare i Texas, och lågprisdäcket från Barum, som också hörde till de bästa, halkar ner en bit i resultattabellen.

Medvetet eller inte, men visst hade vi kunnat bli lurade. Om vi inte läst det finstilta hade Continental vunnit, igen.

Läs också:

Robert Collin

Följ ämnen i artikeln