Bilförare – nu är ni inte alls skyddade

Publicerad 2012-06-28

Fordonshandlingar, personuppgifter och telefonnummer – allt går att ta fram

Jag är några mil norr om Sundsvall, en bit nedanför Viksjö. Jag har ingen brådska (dessutom står polisen ofta här) och kör laglydigt på 90-vägen.

Sakta kommer jag ikapp en bil som håller 80–85 kilometer i timmen. På en lång raksträcka kör jag om och ser i backspegeln att den nyss omkörda Subarun frenetiskt blinkar med helljuset.

Eftersom det var en väldigt lugn omkörning antar jag att det är något fel med min bil. Jag saktar ned och låter Subarun komma ikapp. Föraren ljusblinkar fortfarande, går ut på omkörning, hänger sig på tutan och hytter med näven åt mig.

Sedan lägger han sig framför mig och låter hastigheten sjunka till 85.

Jag kör om honom igen och antar att det bara är någon som vill leka polis. Han fortsätter sitt blinkande medan jag tar fram ägaruppgifterna från bilregistret. Subarun är skriven på en Gunilla men på samma adress bor en Kjell.

Jag ringer Kjell.

Ljustutandet upphör i backspegeln och Kjell svarar.

”Hej”, säger jag, ”varför är du så arg på mig?”

”Vem är du?” fräser Kjell.

”Jag är han i bilen framför som du är så arg på.”

Det blir tyst i luren, sedan lägger Kjell på.

Jag ringer igen, flera gånger. Jag vill verkligen veta vad som gjorde honom så upprörd. Kjell svarar inte.

Då talar jag in ett meddelande på telefonsvararen:

”Nu har du din chans att skälla ut mig, men om du inte svarar när jag ringer igen om fem minuter så ringer jag din fru, Gunilla!”

Kjell är förmodligen i chock. Hur kunde han, i sin trygga värld, plötsligt bli offret? Jägaren blev jagad.

Det är så här Kjell – och alla andra arga bilförare – ni är inte så skyddade i era bilar som ni tror. Fordonshandlingar, personuppgifter och telefonnummer – allt finns ett par knapptryckningar bort i mobilen.

Efter fem minuter ringer jag Kjell igen. Han svarar förstås inte.

Och sagt är sagt, jag ringer Gunilla och talar om för henne precis vad Kjell har gjort.

Jag känner mig som en lärare som ringer hem till en förälder för att berätta om problem med sonen i skolan och jag hoppas, precis som läraren, att det är sista gången Kjell leker polis.

Följ ämnen i artikeln