Test: Nya Citroën C4 Picasso

Citroën vågar bryta mot traditionerna

En familje-mpv måste inte vara en bussig tråkmåns. Nya Citroën C4 Picasso vågar vara annorlunda och känns sofistikerad.

Synd bara att den franska kreativiteten inte spillde över mer på baksätet.

Det är något av en aha-upp­levelse att ta plats bakom ratten i nya Citroën C4 Picasso. Vind­rutan börjar långt fram och sträcker sig sen över hjässan. Ljuset väller in över den djupa instrumentpanelen och vidare in i den fransklyxiga kupén. Fåtöljer i tvåfärgat mjukt nappaläder och asymmetriska paneler med olika färgnyanser ger en exklusiv känsla.

Citroën har gett den udda atmosfären ett fantasieggande namn, Technospace.

Modernt gränssnitt

Jag smakar på ordet och försöker hitta rätt bland bilens funktioner. Instrumenteringen består av ett digitalt gränssnitt som projiceras på en jättelik centralt placerad skärm. Längre ned, där konventionella reglage och knappar brukar sitta, finner jag i stället en sju tum stor pekskärm omgärdad av sju tryckkänsliga knappar. Det är lite svårt att hitta rätt bland alla funktioner till en början, men ganska snart lär jag mig uppskatta menysystemet. Det här är ett av de mest lyckade moderna gränssnitten just nu.

Nya Picasso är utvecklad under arbetsdevisen ”Créative Technologie” och ska förnya den kompakta mpv-klassen. Det kan behövas. Från att ha varit som mest populär några år in på 00-talet har biltypen med högbyggda mellanklassare skåpats ut av betydligt trendigare crossovers och kompaktsuvar.

Sett till yttermåtten är faktiskt nya modellen mindre än föregångaren. Paketeringen är däremot effektivare, genom att placera hjulen långt ut i karosshörnen är bilen rymligare inuti.

Korta överhäng gör att bilen ser satt ut på vägen. Lite som en köttbulle på hjul, i positiv mening. Nya C4 Picasso är kul att titta på. Den udda strålkastarlösningen i tre nivåer – led-varselljusen ­hamnar ovanför halv- och hel­ljuset och dimljuset längst ner – ser bättre ut i verkligheten än på bild.

Massagefunktion i stolen

Styrningen är helt okej med tanke på att mycket av själva bilen är framför mig. Sikten är bra snett framåt tack vare generösa extra­rutor invid a-stolparna. Den höga sittpositionen bidrar också till att bilen är överblickbar i Lissabons trånga gränder.

Chassiet svarar följsamt när vi kommer ut på lite öppnare vägar. Fjädringen är åt det mjukare hållet, vilket jag uppskattar åtminstone i den här typen av bil. Det är ju totalt meningslöst att familjen studsar ur sätena varje gång man kör över radhusområdets fartgupp.

Jag gläds också åt de justerbara ”relax-nackstöden” och massage­funktionen i stolen. Min road book-ansvarige kollega somnar (på riktigt!) ganska snart i passagerarstolen, som är extrautrustad med förlängt benstöd.

Krångligt för barnen

Vanliga Picasso är femsitsig med tre lika stora stolar i baksätet. Närmare årsskiftet lanseras den 20 centimeter förlängda versionen Grand Picasso med en extra sätesrad som gör den sjusitsig.

Det femsitsiga utförandet blir storleksmässigt lagom för familjer med två eller till och med tre barn. Stolarna är individuellt fäll- och skjutbara i längsled.

Tyvärr är handhavandet krångligt. Att få tag i de taniga plaststropparna som sticker upp mellan stolarna för att räta upp stolsryggen är svårt, för ett barn rentav omöjligt. Konstruktionen verkar dessutom vek, hur bra kommer det här fungera efter fem-tio års användning?

Till skillnad från i fram­sätet så somnar man inte här. Sittdynan är platt och lågt placerad i förhållande till golvet. Som vuxen har jag dåligt lårstöd och det tillbakalutade ryggstödet gör att jag ligger mer än sitter. På ytterplatserna är axelutrymmet ganska snävt för mig som är normalbyggd. Tåspetsarna får inte plats när framsätespassagerarna har sänkt sina stolar.

Nej, i baksätet trivs nog barnen bäst – om det inte vore för de stora nackstöden på framstolarna. De ser inte ett skvatt framåt. För de med anlag för åksjuka kommer illamåendet som ett otrevligt brev på posten. Här krävs lite mer kreativitet, Citroën.

Uppdaterad växellåda

Provbilen har 1,6-litersdieseln på 115 hästkrafter och manuell sexväxlad låda. Kraftflödet kommer jämnt och den fina gången och låga ljudnivån påminner inte mycket om en diesel. Utväxlingen är dock i högsta laget och det känns lite främmande att behöva växla ner både ett och två steg i uppförsbackarna. Synd att ivern att anpassa bilen för EU-kör­cykeln går ut över körbarheten.

Motorn finns också i en 90-hästarsversion och båda kan fås med en robotiserad växellåda, EGT6. Lådan hette tidigare EGS och fick massiv kritik för att vara långsam och ryckig. Citroën uppger nu att lådan uppdaterats och är mycket rappare, men de riskerar inte att journalisterna återigen skriver ner växellådan. Vid provkörningen får vi bara köra manuella bilar.

För den som föredrar bensin­drift finns det en 120 hästars 1,6-litersmotor. Den finfina turboversionen på 155 hästar kommer bara i Grand Picasso. Denna får också en mer avancerad multilänkaxel bak jämfört med vanliga Picasso, som har en halvstel axel.

Generöst utrustad

Billigast blir C4 Picasso VTi 120 för 184 900 kronor. Utrustningslistan är förhållandevis generös med bland annat bluetooth, tvåzons klimatanläggning, regnsensor, pekskärm och farthållare. Med dieseln e-HDi 90 och halvautomatisk växellåda stiger prislappen till med 20 000 kronor. Ett Sverigeanpassat alternativ blir e-HDi 115 i Business-utförande för 244 900 kronor. Då ingår ­robotväxellåda, tolvtumsskärm, navigation, backkamera, bi-xenonstrålkastare, alltihop kryddat med fri service i tre år eller 10 000 mil.

Sex krockkuddar är standard, men för att få en så säker bil som möjligt tvingas man gå upp till den lyxigaste utrustningsnivån Exclusive. Då ingår aktiv farthållare som själv anpassar avståndet till framförvarande fordon och avåkningsvarnare som vibrerar i bältet när man är på väg att korsa en linje. Trots att halva tekniken redan sitter monterad (kamera i vindrutan) har Citroën inte någon autobroms-funktion kopplad till farthållaren. Dumsnålt.

Kunde vara bekvämare

C4 Picasso har många poänger, varav en är att den sticker ut ur mainstreamfåran genom sin annorlunda design och det innovativa förargränssnittet. Det är en vettig och bekväm bil för familjen, men kunde varit ännu bekvämare om baksätet gjorts rätt från början.