Hårda paket roligare än mjuka

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-24

Sportbilsduellen slutade i utklassning

Nya Nissan 350Z är en riktig karamell bland sportbilar.

Vi frågade oss: hur står sig populära Audi TT mot den fräcka uppstickaren från Japan.

Har tiden hunnit ifatt tysken, eller?

På pappret ser duellen ganska jämn ut.

Audi TT Coupé har V6-motor på 250 hästar och väger 1 575 kilo.

Nissan 350Z har V6-motor på 280 hästar och är 50 kg lättare.

Å andra sidan har Audi TT fyrhjulsdrift och Nissan 350Z bakhjulsdrift, vilket bör utjämna skillnaden när det kommer an på acceleration och köregenskaper.

Båda bilarna är i praktiken tvåsitsiga, även om TT har två små gropar bakom framstolarna där två små barn (möjligen) kan få plats.

Båda bilarna kostar runt 400 000 kronor och båda har djärv, egensinnig design.

Men där slutar likheterna.

Audi TT är byggd enligt Volkswagenkoncernens ekonomiska plattformstänkande. Basen till Audi TT är förra generationens Golf.

Renodlad sportbil

Nissan 350Z däremot har inte en detalj gemensam med Nissans personbilar. Man undrar om bilarna verkligen kommer från samma tillverkare.

I Nissan 350Z är känslan av total kontroll ständigt närvarande. I Audi TT är det bristen på kontroll som gör det starkaste intrycket.

Audi TT är mjukisen.

Det är bilen man med viss glädje åker på långtur med. Finåker på böljande landsvägar.

Komforten är förvånansvärt god för biltypen. Man sitter mjukt men ändå med hyggligt stöd.

Men dessvärre i en stol som inte tillhör de lättaste att ställa in.

Stolsreglagen får inget överbetyg i ergonomi.

Interiören i TT är välkänd vid det här laget. Och den känns lika snygg som när den presenterades. Kvalitetskänslan är mycket bra och alla väsentliga reglage och instrument finns där de ska – inklusive en rad små men bra förvaringsfack och avläggningsytor.

Kräver slät asfalt

Fyrhjulsdriften gör att TT går stadigt så länge asfalten är slät.

Och med Audis nya typ av automatlåda med dubbelkoppling, DSG (Direct Shift Gearbox), faller man lätt in i en mjuk, snabb och vilsam körrytm.

Man växlar med fördel med paddlarna på ratten istället för med automatiken. Och växellådan, som har en elmotor som utför själva växlingsrörelsen, svarar direkt.

Utan skrap, utan väntetid ramlar nästa växel i. Lådan gissar – med elektronisk hjälp – vilken det ska bli och lägger den i vänteläge medan man accelerar, eller motorbromsar.

Och sen letar man gärna upp ännu en ny, kurvig väg där man kan få växla riktigt ofta.

Det låter härligt, V6-motorn i Audi TT ger en fin ljudkuliss genom de dubbla piporna baktill.

Fräscht utseende

Audi TT är förvisso inte ny, modellen kom 1999, men känns faktiskt fortfarande fräsch, utseendemässigt. Den nästan barnsligt enkla formgivningen utförd med passare och linjal som riskerade att bli riktigt kortlivad håller fortfarande.

Nissan 350Z som lanserades i fjol är tidlös, klassiskt vacker och kommer alltid att kännas modern.

Det är sparsmakad formgivning, elegant och brutal på en gång. Just så ska en GT-bil se ut.

Nissan 350Z är också testets hårding.

Den har ett chassi som stämmer bra överens med det tuffa utseendet. Bakom ratten i 350Z får man omedelbart känslan av total kontroll.

Fjädring, stötdämpare – allt är kalibrerat för en enda sak:

Sportig körning.

Och när man kör aktivt stämmer allt. Bilen som verkade lite väl hård och stötig när man slökörde får plötsligt liv.

Och den känns paradoxalt nog mer komfortabel vid riktigt provocerad körning än vid finåkning.

Den manuella växellådan sköts med en kortslagig spak och har tydliga lägen.

Bakhjulsdrift

På krokiga, smala vägar utklassar Nissan 350Z den till synes likvärdiga konkurrenten Audi TT. Och det trots att Nissan 350Z är bakhjulsdriven och Audi TT har fördelen av fyrhjulsdrift.

Det är den totala förnedringen. Japansk målinriktad ingenjörskonst som fullständigt krossar tysk budgettrimning.

Audi TT är på tok för mjuk i chassit för att kallas sportbil. Kanske en eftergift åt komforten, kanske för att det gamla Golf-chassit inte går att göra bättre.

Där fjädring och stötdämpare i Audi TT inte hänger med utan låter hjulen hoppa och studsa på vägen sitter däcken på Nissan 350Z som klistrade i vägbanan. På krokvägen där Audin ständigt studsar i sidled håller Nissan 350Z spåret utan att avvika en millimeter från kursen.

Skilda världar

Rent kördynamiskt hör de här bilarna till två världar.

Teoretiskt skulle hårdingen från Nissan kunna vara outhärdlig på långkörning men bilen fungerar faktiskt riktigt bra även på landsvägen.

Och man sitter ännu bättre i 350Z än i Audi TT. Framstolarna i 350Z är dessutom elmanövrerade med två knappar fiffigt placerade på högersidan av sittdynan.

Lätt som en plätt ändrar man inställningen. Och stolen ger bra stöd överallt.

Interiören i Nissan 350Z är konventionell, men precis som exteriören synnerligen strikt, nästan vacker.

Inga krusiduller

Det är rena svepande linjer utan krusiduller (raka motsaten till Audi TT:s orgie i cirklar och krom). Det enda som sticker ut inne i 350Z är rattreglagen (och de yttre dörrhandtagen) i vitmetall med drag av Bang Olufsens 1980-talsdesign. Riktigt snyggt, samtidigt som funktionen är utan anmärkning.

Nissan har få avläggningsytor och fack.

Handskfacket sitter bakom passagerarstolen, på den vägg som leder mot bagageutrymmet.

Och för att understryka bilens karaktär – att köra, inte åka – är utrymmet under ”halvkombibakluckan” till stor del upptaget av en bred karossförstyvning.

Snyggt inklädd visserligen – men ett effektivt sätt att stänga ute större bagage. Några mindre, mjuka väskor går in. Men inte mer.

I Audi TT är bagageutrymmet inte större, men där finns ju ”baksätet” att lasta i. Med fällt ryggstöd går det in ett par mindre resväskor vilket än en gång betonar karaktären hos TT: långfärdsbil.

Lagom varv

Även V6-motorn i Audi TT trivs bäst på lagom varv till skillnad från Nissans V6 som är lite tam på lägre varv.

Men ge Nissan-motorn 4 000 varv så piggnar den till – allt mer ju närmare varvräknarnålen kommer mot rödmarkeringen.

Motorkaraktärerna ger också en god sammanfattning av testet:

Audi TT är en medelbra långdistanslöpare som gärna lunkar på en bit till. Nissan 350Z är sprintern i världsklass.

Betygen:

Så gick -kampen.

Thomas Berggren, Robert Collin

Följ ämnen i artikeln