4x4 som imponerar

Lika rolig som vanliga 320 i kurvorna – men stadigare på rakorna

Vanliga 320 har alltid varit rolig på kurvig väg. Men du har fått betala med ett nervöst vinglande när det går rakt fram. Med fyrhjulsdrift har bilen bara blivit bättre.

När vi testade den bakhjulsdrivna nya modellen av 320 älskade vi den – så länge vägen svängde. Men när den planade ut i långa motorvägsrakor blev körningen ansträngd av att man ständigt måste styra emot och kompensera för samma körglädje som nu bara blivit besvärande.

Men nu har även en vanlig 320d utrustats med xDrive som BMW:s system för fyrhjulsdrift heter.

Jag styrde bilen med full last mot norska Trysil. Först torr motorväg upp till Gävle sedan lätt snöfall som övergår i snöstorm på landsvägarna västerut mot Sälenfjällen och Trysil.

Den yviga överstyrdheten

från den bakhjulsdrivna versionen är om inte borta, så betydligt mer kontrollerad. Fortfarande är det här en körglad bil i betydelsen snabb rattrespons, mycket rolig på kurvig väg, men känsligt nervös rakt fram. Jämför man med en Audi eller Volvo som liksom styr sig själv på motorväg, kräver BMW:n passning även i den fyrhjulsdrivna versionen. Och det är inte konstigt, till skillnad från många andra tillverkare har BMW lagt 60 procent av kraften bak, vilket gör att den behåller karaktären från bakhjulsdriften.

Över Svartåkölen – trafikvarningarna i gps:en avrådde från att åka över Sälenfjällen, SMHI pratade om klass 2-varningar – övergick vägen till ren issbark med drivande snörök.

Hittar ner i allt

Bilen känns trygg utan överraskningar i kurvorna. Men isräfflorna från plogbilen får bilen att vandra obehagligt över vägen när det går rakt fram. På komradion frågar jag min fru hur vår privata bil uppför sig, men hon förstår inte vad jag menar.

"Den hittar ned i allt på vägen", säger en av mina kollegor. Och det stämmer.

Ger jag gas ut ur kurvorna kanar baken ut i en fin sladd innan antisladdsystemet tar in den i framhjulens spår igen. På en parkeringsplats märker jag tydligt hur mycket antisladdsystemet jobbar. Bilen understyr när jag försöker provocera den att sladda runt i åttor. Bort med systemet – och vips! Bilen styr perfekt med gasen och det går att snurra runt i vilka siffror man har lust till, åttor, nior, sexor…

Och så framkomligheten! Uppför en snorhal transportsträcka för skidåkare kliver jag ur bilen för att fotografera. Jag upptäcker att bakhjulen står i en valk med lös drivsnö som lutar ut i djupsnön. Fan! tänker jag, nu är jag fast. Hur jag än gör riskerar jag att hjulen ohjälpligt glider ut i den meterdjupa lössnön. Och inte en käft i närheten som kan hjälpa till att knuffa igång bilen.

Så hade det varit med en vanlig 320.

Klockren bil

Nu lade jag i drive, tryckte på gasen. Bakhjulen hann slira till innan driften slogs över till framhjulen och bilen rullade framåt. Som ingenting. Systemet klarar att flytta 100 procent av kraften till både fram- och bakhjulen.

Tillbaka i Stockholm summerar jag 110 mils snabb landsväg. 0,55 l/mil säger färddatorn. Stämmer det, är det riktigt bra. Och det kan gälla för hela bilen. Har man råd, är det en klockren bil i sin klass.