Arvegodset som fick ett nytt liv

Umebon Ronny Friberg fixade MGA:n från barndomen

Somliga byter ständigt bil, andra aldrig. Vissa behåller till och med sina vagnar i flera generationer – Ronny Friberg tillhör en sådan familj.

Ronny växte upp med en mycket motorintresserad styvfar. Inte nog med att han köpte en sprillans ny Mustang 1967, ett par år senare investerades det även i en MGA från 1959. Ytterst få 13-åringar klarar sådana upplevelser utan att påverkas. Ronny blev alltså själv en stor bilentusiast. Som 18-åring köpte han en VW 1200, som han själv lackade knallgul.

Efter att även ha avverkat ett par Saab-tvåtaktare drog han fram den

gamla MGA:n ur garaget. Efter några år som andrabil hade den nämligen blivit stående på grund av sin allmänna opraktiskhet under Umeås långa vintrar. Att vagnen krävde mer underhåll än modernare konstruktioner bidrog naturligtvis också till pensioneringen, samt att styvfadern hade fullt upp med att trimma och fixa med Mustangen.

Kärran blev bruksfordon

Nåväl, det var 1975 som MGA:n dammades av, startades upp och fick en rejäl bromsrenovering. En MGA roadster har inte mycket till sufflett, men tack va

re en hardtop kunde Ronny använda kärran som bruksfordon året om.

Från första början var bilen sportvagnsröd. Men någon tidigare ägare hade blåst på en silverlack som nu började bli lite sliten. Efter en snabblack för 500 spänn var bilen som ny igen – åtminstone på lite avstånd.

Tidens tand gnager dock även på bilar och 1979 påbörjades en riktig helrenovering.

Fyra år senare, när M.G:n var rejält nedplockad, ringde polarna om att Ronnys drömbil var till salu – en Jaguar E-type 2+2 series 1 från 1967.

Tja, vad gör en biltok då? Tar ett

lån naturligtvis och köper på sig ännu ett renoveringsobjekt! Efter en motorrenovering och allmän uppsnyggning var Jaggan körbar.

I detta läge var tanken att totalrenovera MGA:n parallellt med att E-typen kördes och punktreparerades efterhand som ekonomin tillät detta. Efter en tid insåg Ronny att varken tiden, pengarna eller garageutrymmet tillät renovering av två bilar på en gång.

Jaggan såldes med blödande hjärta och därefter blev det dags för nästa fas i livet med fru och barn – samt ett hus utan garage. Återigen fick M.G:n sam

la damm under några år. Men när ett rejält garage var byggt kunde renoveringen fortsätta. I maj 2002 var bilen helt färdig och betydligt finare än när den lämnade fabriken i Abdington 1955.

Drömmer ännu om E-type

Till sist undrar jag vad som blir nästa projekt.

– Jo, drömmen om en E-type finns kvar. Men ett fint exemplar kostar en hiskelig massa pengar och ett dåligt blir dyrt att renovera. Hur jag än gör så måste alltså MGA:n säljas och det vill jag ju inte – det där tål att tänka på.

FAKTA/ MGA

Bosse Andersson , text och foto