Evolution via trafikdöd

På bara några årtionden har den amerikanska stensvalans vingar blivit kortare. På så sätt har fågeln anpassat sig till trafiken, tror forskare.

helskärm

Alla som tvivlar på Darwins utvecklingslära, evolutionsteorin, kan få en lektion av den amerikanska stensvalan. Den bygger ofta sina runda bon i kulvertar och liknande under broar, i stället för klippor och berg. På samma sätt föredrar vår egen hussvala byggnader framför mer naturliga häckningsplatser.

Men till skillnad från hussvalan, så lever dess amerikanska kusin farligt. När svalorna dyker ner till sina nära och kära tvingas de ofta kryssa mellan bilarna med förödande konsekvenser som följd.

Långa dödsvingar

I över 30 års tid har paret Charles och Mary Brown samlat döda stensvalor, eftersom de studerar deras sociala beteenden i olika fågelkolonier. Charles Brown, som är verksam vid University of Tulsa i Oklahoma, är även en entusiastisk konservator och har stoppat upp flera av dem.

För en tid sedan fick paret Brown en känsla av att de hittade allt färre trafikdöda svalor. När de gick tillbaka i rullorna upptäckte de att antalet trafikdöda fåglar hade minskat stadigt sedan mitten av 1980-talet, samtidigt som antalet bon i närheten av broar och motorvägar hade mer än fördubblats.

Dessutom var de fåglar som dog av trafiken inte representativa för svalkolonierna som helhet. De som dog hade längre vingar.

Avgörande drivkraft

Det visade sig att vingspannet, avståndet mellan vingspetsarna, hade minskat från 111 millimeter 1982 till i genomsnitt 106 millimeter 2012.

– En kortare vinge gör att fågeln kan svänga snabbare, säger Charles Brown.

På så sätt hade trafikdöden blivit en avgörande drivkraft för Darwins naturliga urval, konstaterar de i Current Biology. Fåglar med längre vingar klarar sig sämre än fåglar med kortare vingar, eftersom de inte är lika bra på att parera trafiken. De med kortare vingar överlever och för sina gener vidare till nästa generation.

TT