Just nu: Robert och Lasse gör höstens stora vinterdäckstest

30 mil från polcirkeln. Termometern visar minus nio. Nu ska det testas!

Vi är här nu. För vilken gång i ordningen vet jag inte, kanske den tjugonde.

På Mellanapa, eller Mella-banorna. På vägen från Ivalo i riktning mot Murmansk.
Vi är 30 mil norr om polcirkeln och Rovaniemi.
Och det är full vinter.
Ja, det är så mycket vinter här att flera tillverkare har lämnat sina borttöade testbanor i svenska Lappland och Norrbotten för att förlänga testsäsongen här hos Testworld ett par veckor till.
Det är dags att göra årets vinterdäcktest. Det som vi publicerar i höst när det är dags för er att byta.
Jo, det är lite uppochnervänt. När ni därhemma lägger på sommardäcken, och just har läst sommardäckstestet som vi gjorde i Sydafrika i januari, är vi här och testar för nästa vintersäsong.
Vi har just kollat vilka banor vi får hålla till på, det finns ett tjugotal att välja mellan, men en del är redan uppbokade av de däcktillverkare som också är här (de betalar faktiskt mer, så de har första tjing).
Men det finns banor så det räcker.

Spegelblanka banor

I morse när vi vaknade på Santas hotell i Saariselkä, turistorten ett par mil söder om Ivalo, var det minus 14. Nu skymtar solen mellan molnen, det är bra, vi vill inte ha för mycket sol, och termometern visar minus 9. Perfekt!
Spolbilen hade just preparerat vår isbana när vi kom, nu är den spegelblank.
Dags att ge sig ut. Däckbytare Tony och Teemu är beredda med muttermaskinerna. Jag med mina Ray Ban. Och Lasse Allard med sina kameror!

Dagens höjdpunkt för Lasse: Min första avåkning! Inte den sista, det är både han och jag säkra på. Och finnarna... Men den första är alltid den första. Och det sker med besked.
Harri kör före, jag strax efter i snöröken. Lasse plåtar. Och gestikulerar: Närmare! Fortare!
Och till slut ser jag ingenting. Försöker häva sladden, en gång, två, tre - och sen rätt ner i diket.
Men bilen är hel, det är det viktigaste.
Sen kör jag på isbanan. Nokian, Conti och Goodyear gör jobbet med stil. Dubbarna fräser och biter och kör körningen lekande lätt. Andra däck låter lika mycket, eller mer, men bettar inte lika bra. Några märken gör det förväntade, andra är bättre eller sämre än mina förutfattade meningar.
Sen går jag över till nordiska odubbade, nu är det Bambi på hal is, och de europeiska odubbade, de jag brukar kalla Autobahndäck.

Det här borde Hamilton se

Jag önskar att borgarrådet Ulla Hamilton var här och provade. Hon som brukar säga att jag är en gammaldags dubbkramare som inte förstått att utvecklingen gått framåt och att däcken utan dubb är lika bra...
Sen är det lunch i lunchkåtan. Med elden i mitten och kokkaffe efter soppan.
Och sen kommer Jukka med flyget från Helsingfors. Han är bäst. Han kör fortare än jag även om han har ögonen förbundna. Han kan varenda kurva på varenda bana här uppe.
Lasse tar mer bilder och nu är det Jukka jag jagar i snöröken. Två bilar på samma bild, då är det inte test. Men det ser bra ut på bild.
Lasse och jag har bott på Gielas i Arvidsjaur. Och nu bor vi på Gielas i Saariselkä. Det måste betyda något. Vi får svaret i receptionen. Lågt berg utan träd på toppen. Typ ett låglänt kalfjäll, kanske.

På Gielas har vi bastu på rummet. Perfekt. Lasse och jag bastar. Sen går vi till puben som heter orrboet, Teeren pesä. Äter rå renfilé till förrätt och nästan rå renfilé som varmrätt. Gott.
Och när maten är uppäten har Zorbas börjat spela på dansgolvet. Vi går ner och trängs bland alldeles för mycket folk. Vet brandmyndigheten om hur populär puben och Zorbas är?
Aha, säger en av musikerna. Ni igen? Det måste vara tredje året ni är här...

Text: Robert Collin Foto: Lasse Allard