Amerikansk revansch

Robert Collin

Dodge Dart förvaltar sitt europeiska arv väl

Dodge Dart är något så ovanligt som en riktigt bra amerikansk bil. Men så har den fint påbrå också, bottenplatta och all tung teknik kommer från Alfa Romeo Giulietta.

Vi har provkört den italienska jänkaren i USA. Men bilen skulle inte göra bort sig i Europa heller.

Vi fyrtiotalister minns när de stora amerikanska fenbilarna och dollargrinen från 1950-talet ersattes av 1960-talets kompaktmodeller. Ford Falcon, Chrysler Valiant och Dodge Dart blev en vanlig syn på svenska vägar.

Jämfört med Volvo PV, Ford Taunus och Opel Rekord, den tidens storsäljare i Sverige, var bilarna knappast kompakta, men jämfört med sina amerikanska föregångare var de verkligen återhållsamma på alla ledder. Mindre plåt, knappt någon krom, mindre motorer men nästan lika mycket utrymme inne i kupén.

Under 1960-talet var Chrysler Valiant dessutom den vanligaste polisbilen i Sverige.

Farligt nära konkurs

Men fortsättningen är välkänd, amerikansk bilindustri levererade allt sämre bilar. Ja, rena skiten i tre decennier. Och de allra sämsta bilarna kom från Chrysler.

Chrysler-koncernen var extremt nära konkurs i samband med finanskrisen 2008 men räddades till allas förvåning av Fiat.

Den första frukten av samarbetet är alldeles nya Dodge Dart.  När det gäller egenskaper seglar Dart upp som klass-etta direkt.

Storleken är som Volvo S60, alltså något större än Alfan den är baserad på. Det är massor av plats fram och lätt att kliva in där bak. Ja, rymligare än Volvon också.

Formgivningen är sparsmakat klassisk, utan amerikanska svulstigheter. Inne går kvalitets­känslan inte att jämföra med föregångarna, det är riktigt bra, även om det fortfarande är ett rejält avstånd till Europa. Stolarna är bekväma, reglage och instrument ergonomiska. Ratten kan justeras som i Europa, och har värme(!).

Exakt styrning

Jag skriver in San Antonio, klickar ett par gånger på den tryckkänsliga skärmen på navigatorn från Garmin, lämnar flygplatsparkeringen i Dallas Fort Worth och kör söderut på Interstate 35.

Det känns direkt att allting stämmer. Bilen är självklar. Jag sitter bra, och slipper träsmak. Styrningen är exakt med en väl avvägd elektrisk styrservo, och fjädringen tar upp ojämnheterna i betongen bättre än kanske någon amerikansk bil jag kört tidigare.

Fin fjädring, och ändå mycket fina köregenskaper på lite krokigare vägar. Här märks arvet från Alfa Romeo.

Jag kommer sakta ikapp sheriffen i New Braunfels söder om Austin. Han kör en lite större Dodge, en Charger, med mer machobetonad formgivning och han har en mycket större motor, dubbelt så många cylindrar som min motor. Men han håller precis under fartgränsen 80 miles per hour. Vi ligger jämsides en halv minut och han vrider inte på huvudet en sekund. Sheriffhatten i grå filt, Rayban-glasögon och stenansikte. På instrumentbrädan ligger hans radar fast monterad. Jag vet att om jag kör om honom med lite för stor marginal, och om han är på det humöret, så står vi båda strax vid vägkanten. Till slut är han borta ur backspegeln.

Vi lämnar motorvägarna och följer väg 90 västerut. Och kommer in på lika grov asfalt som vid Stockholms infarter. Då visar det spänstiga chassit sin sämsta sida: Vägbullret är bedövande. Lyckligtvis blir asfalten bättre efter ett par mil.

Texas farm road 170 mellan Study Butte och Presidio går längs Rio Grande och mexikanska gränsen. Det är smalt, kuperat och mycket krokigt. Bilen uppför sig exemplariskt, den går platt, trots fin fjädring, och styrningen är exakt.

Från Presidio mot Marfa på väg 67 är vägen bredare men lika kuperad där den passerar Cuesta del Burro Mountains och med lika lite trafik. Vi kör förbi ett färgglatt dekorerat kors vid vägkanten, en ung mexikanska har nyligen dödats i en bilolycka, en av allt för många, ofta orsakade av en berusad förare.

Fina egenskaper

Dodge Dart har tagit med sig det bästa från Alfa Giulietta, men blivit rymligare, bekvämare, och adderat en massa godis.

Men priset är ändå som för vilken jänkare som helst, alltså betydligt lägre än priset för en Alfa i Europa. Baspriset ligger under 17 000 dollar, drygt 110 000 kronor. Min fullutrustade Limited kostar 27 000, alltså runt 175 000 kronor. En basutrustad Alfa Giulietta kostar från 225 000 kronor.

Dodge Dart kommer snart i en Fiat-version med modellnamnet Viaggio som än så länge bara  är planerad att säljas i Kina. Men det skulle inte förvåna mig om någon version av Dodge Dart snart är i Europa, med Fiat- eller Lancia-emblem i nosen. Eller varför inte under eget namn, Dodge Dart är ett modellnamn som fort­farande klingar fräscht.