Iskall skola – för iskalla förare

Publicerad 2012-02-22

Bo Svernström går en kurs i vinterkörning i Arjeplog

Porsche har det, BMW likaså.

Vi provade Audis avancerade körskola Driving Experience i Arjeplog.

Och blev en lite bättre förare.

Bo Svernström, redaktör och numera van vinterförare.

– Bromsa lätt, sväng in i kurvan, tålamod, tålamod, tålamod.

Instruktören Jochi Kleint guidar mig genom ovalbanan på engelska med tysk brytning.

Bilen sladdar ut med baken, kanar långsamt genom kurvan. Tiden går i ultrarapid. Det känns hela tiden som om man vill gasa, kompensera, styra upp innan bilen slår runt i en 360.

– Tålamod …, upprepar Jochi.

Två tre sekunder känns som en oerhört lång tid men nu pekar fronten i rätt riktning ut ur kurvan.

– Gasa, gasa …

Alla fyra hjulen spinner loss och bilen går med ett perfekt fyrhjulsställ genom kurvan.

Det går inte jättefort, inte när vi amatörer kör, det är relativt odramatiskt – men det är roligt.

Löjligt roligt.

Vi anlände på förmiddagen till Arjeplog. Europas inofficiella centrum för att testa bilar på isbanor. Hela bygden lever på detta vintertid. På parkeringen till hotell Silverhatten vimlar det av spionmaskerade BMW-, Mercedes- och Porsche-bilar. Alla håller till här. Även Halldex (vår svenska fyrhjulsdrift), Bosch … När vi checkar in hamnar vi efter en Ferarri-representant som checkar ut.

Det ligger liksom en doft av bilar över hela stället.

Enkelt? Inte i praktiken

Innan man släpper ut oss på isen är det teorigenomgång. När det gäller bilkörning är teorin löjligt enkel. Man kan sammanfatta det i två enkla principer.

Ett: om man bromsar eller gasar samtidigt som man svänger får man två krafter som verkar samtidigt på däcket och ökar belastningen på fästet mot marken.

Två: om man gasar ökar tyngden på bakdäcken och minskar på framdäcken. Och tvärtom om man motorbromsar eller bromsar.

Så, vill du svänga effektivt in i kurvan, minska gasen eller styr in helt utan gas. Det motverkar understyrning – att bilen vill gå rakt fram. Kanar bilen? Släpp gasen och vrid mindre på ratten så svänger bilen mer.

Enkelt, eller hur?

Det är de inte i praktiken. Inte alls.

Vi kör Audi S5-bilar två och två genom Arjeplog ut mot sjön Akkelis. Antisladdsystemen är tryckt inkopplade. Dem kopplar vi bort när vi kommer ut sjön.

Vi börjar på en sick-sackbana där vi ska lära oss att pendla med bilen. Släpp gasen, sväng, låt bilen pendla ut, när du har rätt riktning gasar du, och låter sedan bilen pendla tillbaka lagom till nästa kurva. På så sätt åker man genom hela banan med bredställe och alla fyra hjulen i spinn.

Rallykungen visar

I teorin. Och när Jerry Ahlin, instruktör och gammal rallykung från Värmland, visar hur det ska göras.

När jag ska köra själv är det en helt annan sak. En plogpinne försvinner snabbt och ligger utspridd på banan. Sedan blir det lite bättre. Pendlingen kommer igång, bilen går ut i bredställ och jag känner mig som värsta rallyproffset.

– Tekniken är bra, säger Jerry berömmande över radion. Men tajmingen … Den är lite när som, den …

I samma ögonblick lyckas jag med nöd och näppe undvika en stor snödriva efter att ha fått retursladden någon helt annanstans än i nästa kurva.

Det är ingen fara. Det värsta som kan hända är att man fastnar i snödrivan och måste bogseras ut av Anna, som kör traktorn med snöslungan som håller banorna i toppskick.

Som ovalbanan. Det är nästa bana.

Vi uppmanas att hålla avståndet. Minst 150 meter. Men det är lätt att vi kommer i otakt på den snabba ovalbanan.

– Det gick åt helvete för fort in i kurvan. Och det går inte att ge för mycket gas, då åker du ut …, sprakar det på värmländska i radion när Jerry Ahlin tar ner oss på isen igen.

Alla ler. Det är svårt att inte göra det när man får köra för fullt på isbanor.

Det har varit mörkt i flera timmar, när vi till slut slutar för dagen. Bilarna borrar långa tunnlar av ljus med strålkastarna.

Från hotellfönstret vid middagen ser jag en Mercedes roadster, en spionkamouflerad BMW, en Porsche Panamera utan spiondekor … Det märks var vi befinner oss.

Det gör det nästa dag också. Det är då Ferarrikillen checkar ut. Men det är inte bara han. Hela hotellet vimlar av tyskar, fransmän, italienare som går runt med vinterjackor fulla av märken och dekaler för de olika bilföretagen de jobbar för.

Ute är det runt 13 minusgrader. Audibilarna står på två raka led, nytvättade och varma, och väntar på oss. Det gnisslar svagt i snön när vi rullar iväg.

Idag ska vi få köra på den tredje banan. Den är långa, nästan sju kilometer och är mer en riktig bana med rakor, långa kurvor och hårnålskurvor.

– Nu är det tänkt att ni ska praktisera vad ni lärt er på de andra banorna, säger Jerry.

Det gör vi. Sådär.

Det är helt enkelt för frestande att gasa på. Någon kör ut över en snövall men lyckas ta sig tillbaka för egen maskin. Och snart har alla besvärliga kurvor blivit mycket bredare – och snöigare – efter otaliga överentusiastiska förare.

En del är mer överentusiastiska än andra. Som bil nummer 49 som kom ut ur kurvan och satsade för fullt – 20 meter rakt ut i snön som dessutom döljer några decimeter vatten. Bilen fastnar så hårt att traktorn inte klarar att dra loss den. En gigantisk Audi Q7 som fungerar som depå- och verktygsbil, lyckas till sist rycka loss den. Och det är inte den enda bilen som måste bogseras loss.

Två varv med Jerry är avslöjande varför. Först kör jag.

– Bromsa, bromsa, bromsa, säger Jerry igen och igen. Du kan inte gasa dig genom svängen. Det är bara att vänta tills man har fått tillbaka fästet. Det går inte att åka fortare.

Det är detta som är den största skillnaden när Jerry kör. På rakorna kör han dubbelt så fort som jag, men i kurvorna kör han hälften så fort. Och kanar heller inte ut i snön.

– Det går inte att köra fortare än man har fäste till.

Man blir faktiskt bättre - när det gäller

Det är lite samma sak med ESP:n – den bromsar också in entusiasmen. Skillnaden med och utan är enorm.

Det är becksvart när vi kör hem. De flesta av oss som betydligt bättre förare än när vi kom. För en biverkning av allt roligt är att man faktiskt lär sig köra bil på ett tryggare och säkrare sätt. Inte i köerna kring Stockholm, inte för att kunna busköra på en smal skogsväg – utan när man plötsligt, oförutsett får sladd. Då vet man vad man ska göra.

I alla fall i teorin.

Följ ämnen i artikeln