Nu strålar det om Mats P1800 igen

Efter sex års renovering är chassi nr 2 snygg igen

Första ägare var Aktiebolaget Volvo.

Efter ytterligare fem ägare var renoveringsbehovet överhängande.

Mats Eriksson har givit värdigheten tillbaka till Sveriges äldsta serieproducerade Volvo P1800. Chassinummer 2.

När en show är slut eller en filminspelning är till ända vittnar artister, skådespelare och regissörer om en lätt förlamande tomhetskänsla. Ett stänk av sorg mitt i lättnad och glädje. Kanske är det så Mats Eriksson i Knivsta norr om Stockholm har det just nu. Någon liten skruv finns det att efterdra. Höger bakljus vill flämta lite. Men i stort sett är hans enastående arbete med en av världens mest åtråvärda Volvo P1800 till ända.

Inte för perfekt

Resultatet talar för sig själv. Bilen lyser av perfektion i konsten att inte vara för perfekt. Mats pekar på svetsskarvarna på bakre hjulhusen som syns i bagageutrymmet.

– Jag såg till att inte lägga tätningsmassan för noggrant, säger Mats. Det skulle vara små klumpar. Jag imiterade det som fanns från fabrik. Men nu är jag nöjd.

Volvo P1800 visades första gången våren 1960 på bilsalongen i Bryssel. Volvo hade inte själva kapacitet att tillverka den nya sportbilen och ett avtal slöts därför med sportbilstillverkaren Jensen i England om sammansättning i deras fabrik. Karosserna tillverkades av brittiska Pressed Steel. I mars 1960 drog produktionen igång på allvar hos Jensen i Bromwich.

Mats Erikssons P1800 med chassinummer 2 har kaross nr 5 tillverkad av Pressed Steel. Mats vurmar speciellt för dessa tidiga engelsktillverkade vagnar och kan inte riktigt förstå att de fått rykte om sig att vara sämre än de som senare byggdes i Sverige.

Frisk avgaston

Mats P1800 är rak, prydlig, oantastlig. Men spåren av ägarnas brukande, av milt slitage, av fabriksstandard, har inte gnuggats bort.

Avgastonen är frisk. En helrenovad unik kärra, med helgjuten känsla. In i minsta detalj. Dessutom är det Sveriges äldsta serietill­verkade P1800 chassinummer 2. Ettan finns i USA.

Mats Eriksson fick nys om bilen 1999 men det tog tre år innan ägaren till slut bestämde sig för att sälja den till Mats.

Bilen hade cirkulerat mellan olika firmor som förväntats svetsa upp karossen och lackera den. Men endast mindre jobb hade blivit utförda och efter hand hade bilen flyttats till nästa verkstad där historien upprepats. Delar hade försvunnit och det var si och så med passningen på dörrar och motorhuv. Inredningen låg travad bredvid och motorn satt inte på plats.

Men det handlade om chassinummer 2 och trots sina brister var bilen inget dåligt köp. Något vrak var det inte frågan om. Lika bra ta med den hem och sätta fart tyckte Mats.

Mats hade kunskapen

Att renovera ett objekt med ett unikt lågt chassinummer ställer höga anspråk på tillvägagångssätt och utförande. Att behålla mesta möjliga av bilens ursprungliga identitet blir ett ovillkorligt måste. Men Mats var mentalt och kunskapsmässigt väl rustad.

Mats började med en grundlig inventering av saknade delar. Listan blev lång och mödosam att pricka av.

Vissa av de tidigare svetsarbetena på karossen höll inte måttet för Mats högre ställda krav. Karossidan bakom passagerardörren slitsades upp och formades om till rätt utseende och passning mot bakre hjulhuset förbättrades. För att få till en mer duglig passning av motorhuven fick framskärmarna lossas och riktas, följt av ny noggrann och tidskrävande fastsvetsning.

Efter sådana tuffa uppgifter har det någon gång hänt att Mats tagit en paus i arbetet men redan till 2004 var bilen upplagad med grundlacken lagd av Mats son. Slutlackeringen sköttes av ett proffs.

Hellre rätt årtal än nytillverkad

Mats har speciellt fokuserat på att få till en korrekt tidsdokumenterad bil. Hellre en bra begagnad del av rätt årtal än en nytillverkad lyder mottot som gäller precis allt från små skruvar och brickor till större komponenter.

Hellre än att låta sy upp en ny inredning gav han sig på att försöka rädda en som fått plysch påklistrad på 1970-talet och som såg bedrövlig ut. Men hellre original än nytillverkat så...

– När jag pillade lite i ett hörn märkte jag hur lätt plyschen lossnade, sedan gnuggade jag på limresterna som gick att ”rulla” bort med hjälp av lite thinner fortsätter Mats.

Inredningen gick inte bara att rädda, den fick också tillbaka sin ursprungliga fräschör efter den varsamma behandlingen.

Klar efter sex år

Efter sex år blev bilen klar lagom till P1800-klubbens 30-årsjubileum i Falun den 26-28 juni i år, nybesiktigad och med nollställd vägmätare.

Den 50 mil långa resan tur och retur var i sig en hygglig belöning efter allt slit, men slogs säkert hundrafalt av att få göra entré bland jubileumsdeltagarna och än en gång få träffa legendariske Pelle Pettersson, designern av P1800:n som hade prioriterat träffen före segeltävlingen Gotland runt.

Fortfarande krävs en utvärdering av bilen, den är ju faktiskt i princip nybyggd, och Mats har redan hittat några skruvar som behövt dras åt. Värsta felet hittills var när det renoverade bromsservot krånglade vid besiktningen, det hade legat i fyra år och kärvade lagom mycket för att orsaka ombesiktning.

15 renoveringobjekt

Rätt delar – rätt ytbehandling – rätt utformning – rätt utseende – rätt tillverkningstid. Därför syns på chassinummer 2, trots en genomgripande renovering, spår av nötning och naturlig patinering samtidigt som vissa delar skiner som nya. Precis det som händer med vilken bil som helst som brukas ömt av sin ödmjuke ägare.

Vad har då Mats för planer nu? Kanske är det dags att sätta upp en ny föreställning? Av 15 möjliga renoveringsobjekt därhemma står nog en Volvo 242 GT närmast strålkastarljuset.

Stefan Wulff/Klassiker