En Challenger av världsklass

Ordet biltävling kan betyda allt från att köra fortast, låta mest eller vara vackrast. För att vinna i bilarnas skönhetstävlingar krävs det dock en extrem finish. Därför är det endast ett fåtal människor som både orkar och klarar av att genomföra omvandlingen från fulbil till fullfjädrad showstopper.

Lundapågen Micke Dahlstedt är en sådan man.

Michael Dahlstedts Dodge Challenger är utan tvekan Sveriges finaste och antagligen också världens vackraste. Vägen till detta skick har dock varit lång och arbetsam. Med en grythunds envishet byggde Micke om och renoverade bil efter bil. Först en Amazon och därefter tre olika Challenger. Därefter var han mogen för det slutgiltiga bygget – den optimala utställningsbilen.

Hela bilen plockades isär

– Jag hittade den här vagnen i Umeå 1991. Trots att den var i ett gott skick tog det mig 14 år att få rätt finish på prylarna, både de som syns och de som är dolda.

Micke plockade isär hela bilen, svetsade igen alla onödiga skruvhål och monterade karossen i sin hemmabyggda snurrställning. Därefter krävdes det två veckor för att avlägsna underredsmassan och ett år för att få finish på underredet. Resten av karossen krävde ytterligare ett års arbete.

– Jag blästrade, grundmålade, spacklade och slipade tills undersidan var lika fin som ovansidan. Sista slipningen gjordes med finaste sandpapper.

Karossen ställdes därefter undan så att grundlacken fick sjunka i lugn och ro, det vill säga i sisådär ett och ett halvt år. Under tiden renoverades, trimmades, slipades och lackades motorn. Nästa arbetsinsats gällde bromsar och hjulupphängningar.

Enormt krom-arbete

Så mycket som möjligt kromades, vilket kräver ett ännu noggrannare slipjobb än inför en lackering.

Enbart de övre bärarmarna krävde 32 timmars arbete innan de kunde skickas till krombadet. Även bromssköldarna och bakaxeln kromades.

Efter en detaljstudie av Mickes bil börjar ordet ytbehandling får en helt ny innebörd. Bromsrören och alla andra bromsdelar, även de dolda är antingen kromade, förgyllda, eller lackade i karossens kulör. All originalkrom har även gjorts om, eftersom Micke inte var nöjd med finishen.

När alla lösa delar var färdigrenoverade blev det åter dags att jobba med karossen.

Lager på lager av lack

Lacken fick ännu en slipning innan ett lager blanksvart färg sprutades på. På så sätt skulle eventuella ojämnheter hittas innan topplacken sprutades. Underarbetet visade sig dock vara perfekt och den svarta färgen vattenslipades med 600-papper innan bilen lämnades över till lackcenter i Malmö.

– Ägaren själv, Jocke Lindegren,

sprutade själv 25 lager av den röda briljanten med gul pearl på vit bas, det ger en mycket speciell lyster åt lacken. Därefter 20 lager klarlack.

Fantastiskt mottagande

När all färg hade härdat, slipades klarlacken med 1200-papper innan ytterligare 18 lager applicerades. Vid denna tid var bilen nästan klar, men det var samtidigt bara tre veckor kvar till den stora motormässan i Malmö. Micke jobbade som en besatt och dagen innan showen monterades suffletten på sin helkromade ställning.

– Bilen fick ett fantastiskt mottagande, både i Malmö och kort därpå på Elmia i Jönköping. Jag vann klassen och fick pris för bästa motor. Men sedan var jag ordentligt trött, både på bilen och allt slitet.

Nio års intensivt arbete visade sig enbart kräva ett par månaders vila. Sedan kom energin tillbaka. Micke demonterade alla yttre karossdetaljer som backspeglar, lister och dörrhandtag.

Lacken slipades med 1200-, 2000-, 2500 och slutligen 4000-papper. Därefter maskinpolerades karossen i tre steg tills den blänkte som en vattenspegel.

Vann priser

–Nu blev jag verkligen inspirerad och byggde även ett nytt avgassystem i rostfritt stål. Det blev mycket jobb med slipning, polering och att få exakt passform, men det var det värt!

Sommaren 2003 ställde Micke ut bilen på en massa shower och vann en hel rad med priser, men det bästa betyget av alla kom från Tobba ”Krom” Olsson, Sveriges värste putsnisse, som sällan tycker att något är riktigt bra. Han sa:

– Den här bilen saknar konkurrens i Sverige!

Bosse Andersson