Detroit – en döende stad

Robert Collin

En gång bilindustrins Mecka – i dag halas flaggorna för dystrare tider

Detroit är en stad på dekis. Det har den varit länge, men aldrig har det varit värre än i dag. Och det blir bara sämre.

Undergångskänslan finns överallt.

På bensinmacken. I bilhallen. På krogen. Och inte minst på bilsalongen.

Det var inom bilindustrin det började. Och osunda villalån som fick bubblan att spricka.

Tre sargade biljättar kämpar för sin överlevnad. General Motors och Chrysler har redan fått mångmiljardstöd i dollar, godkänt av president Bush före jul, trots protester i kongressen.

Och efter nyår gick Fiat in som en räddande ängel i Chrysler, för att få fram några snåla småbilar. (Ni minns bilsalongen i januari, GM visade en koreansk småbil, Daewoo Matiz i Chevrolet Spark-kläder som kanske ska säljas i USA och Ford den europeiska Fiesta, som alldeles säkert INTE ska säljas i USA. Två nödlösningar för att demonstrera sin goda vilja att ta fram något mindre och snålare än pickuper med V8. Men Chrysler hade INGENTING smått att visa upp... Inte ens på bluffnivå.)

Michigan värst drabbat i USA

Arbetslösheten i USA ökar i galopperande takt. 500 000 arbetslösa tillkom i december, det blev nära fyra miljoner totalt efter nyår och nu lär siffran närma sig fem miljoner.

Bilstaten Michigan är värst drabbad.

Över en halv miljon jobb har försvunnit sen millennieskiftet, nu är 11 procent arbetslösa.

Detroit har varit Motor Town i över hundra år. Här frodades svart jazz, Rhytm and blues och soul och musiktraditionen kulminerade på 1960-talet med Motown-soundet. Nya stjärnor spottades fram enligt löpande band-principen. Den ena världsar

tisten efter den andra kom från ingenstans och gjorde succé på succé. Bilindustrin har varit basen.

Fortfarande för tio år sedan var japanska och europeiska bilar näst intill otänkbara i staten Michigan där Detroit är hjärna, hjärta och blodomlopp.

Köra japansk = landsföräderi

För tio år sedan var en japansk bil landsförräderi och parkerade japanska bilar vandaliserades regelbundet och systematiskt.

Men det är annorlunda nu.

Visst dominerar de stora jänkarna fortfarande. Men allt fler köper japanskt eller koreanskt. Trenden från övriga USA har nått Motor Town, där produktionen minskar från år till år. The Big Three byggde en miljon färre bilar förra året jämfört med för tio år sedan. Och de bilarna byggs av allt förre anställda.

Men nu har försäljningen av nya bilar nästan stannat av helt.

Woodward Avenue var i början av 1900-talet den breda och flotta gatan från Detroit City till de

rika villaförstäderna norr ut. Den kantades av stora, ståtliga hus, officiella byggnader, kontorshus och lyxvillor.

Här låg även stans fina konstmuseum, ett par stora bibliotek, universitet – och Fords första bilfabik. Det var här det löpande bandet föddes och det vär här Henry Ford byggde T-Forden.

Gatan är förslummad sedan snart femtio år. Den kantas av ruiner men Ford-fabriken såg riktigt prydlig ut, med historisk minnes-skylt och allt, ända tills förra året. Då revs den för att ge plats åt radhus.

Stadens politiker ville ge gatan nytt liv, rev och byggde nytt. Men – vem vill bo där? Mitt i slummen. Ingen!

Vi stannar hos en av de många bilhand

larna, Bob Maxey som säljer Ford på Jefferson Avenue.

Bilarna står översnöade i långa rader. Ett par försäljare sopar håglöst av några stycken och går sen in i hallen igen. Där, i ungefär 26 graders värme försöker vi prata om stämningen i Detroit just nu.

Ingen av säljarna vill säga något. Men avsaknanden av spår i snön utanför entrén avslöjar att de inte haft en enda kund under dagen.

Vi kör förbi McGregor Public Library på Woodward Avenue, ett kommunalt bibliotek. Det är stängt sen länge, dörrar och fönster på nedervåningen täcks som på så många andra byggnader i Detroit av plywoodskivor. Fönstren högre upp är krossade.

Handlarna ger stora rabatter

Vi gör ett nytt försök att få tala med en bilhandlare, hos Royal Oak som är en av Detroits större Fordhandlare.

– Det går trögt, men det går. Hittills i alla fall, säger säljaren Joe McKenzie, 22 år. Men man får ge bra rabatter.

På nya ”storsäljaren” Ford Flex som börjar på 29 000 dollar får man 9 000 i rabatt innan men ens börjat pruta.

Samma sak hos ledande Volvo-handlaren Suburban i villaförstaden Troy:

– Vi måste lämna 10 000 i rabatt på en S80 eller en XC90, som är våra mest sålda modeller, säger John Gerrard, 30 år.

Men för de allra flesta är en ny bil ingenting att tänka på. Ryan Renwrick, 22, fnyser när jag berättar om bilhandlarna.

– Ingen säljer något nu. Ingen köper något. Jag är glad så länge jag har jobbet på en restaurang i Birmingham kvar. Och så länge min Volvo 240 håller ihop.

Säger han, tankar för en skitig tio-dollarsedal och sätter sig i förarstolen där ryggstödet har ramlat ner nästan i liggande ställning.

Shanyan Kabin, 25, kom till Detroit för ett år sedan för att plugga el-teknik.

– Jag sökte jobb på hundra mackar innan jag fick napp här på Sunoco på Woodward, säger

han. Det är svårt nu. Blir jag av med det här jobbet måste jag sluta plugga.

– Och vem vet hur länge den här pumpen blir kvar. För ett år sedan tankade folk för tio dollar eller mer. Nu har kunderna inte mer än en femma.

”Det här ÄR depressionen”

Jack Marwil driver Vinsetta Garage på Woodward, en fin liten verkstad som specialiserat sig på att renovera 1950- och 60-talare. Jag träffade honom första gången för över tio år sedan. Då blomstrade affärerna. Det är annat nu.

– Jag har fortfarande jobb. Men förut sa kunderna: Renovera bilen till toppskick, och ingen frågade om kostnaden. I dag vill de bara att bilen rullar...

– Alla säger att så här dåligt har det inte varit sen depressionen. Men det här ÄR depressionen.

– Problemet är att vi inte har investerat i bilindustrin eller infrastrukturen på många år. Vi ville bara köpa billigt. Och nu funkar det inte längre.

–Hela världen är drabbats av girighet. Ta de här investerarna som köpte Chrysler. De vet inget om bilar. De ville bara tjäna pengar. Och se hur det går. De håller på att driva Chrysler i konkurs och ställa tiotusentals arbetare på gatan.

– Bara på grund av girighet. Att ingen kunde stoppa dem! Vårt land saknar ekonomiska styrmedel.

– Nu hänger det på Obama. Han kan, och måste höja bensinskatten, så att amerikanarna slutar att köpa törstiga pickuper. Han kan se till att vi styr över till snålare bilar. Han är det enda ljuset vi har, han är den som kan rädda nationen.

”Vi lägger oss aldrig”

– Nej, säger Jack när jag vill plåta honom framför den läckra neonskylten som han vårdar så ömt. Jag vill stå här vid dörren. Så att GM-dekalen syns.

– Jag vill verkligen att General Motors ska överleva. Kan jag göra något för dem så gör jag det.

GM är hundra år. Vinsetta Garage 90. De har levt ihop så länge.

– GM kan ta sig ur krisen. Det kommer att göra ont. Men det går. Detroit är nere för räkning. Men vi lägger oss aldrig.