Fattiga barn finns inte – bara fattiga föräldrar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-02-01
Miljöpartiet: Skamligt att 220 000 barn växer upp i fattigdom
I dag presenterar Rädda barnen sin årliga rapport om barnfattigdom i Sverige. 2007 nådde Sverige lägstanivån, vi hade rekordfå fattiga barn. Sedan dess har barnfattigdomen ökat och vi har fått ytterligare 10 000 fattiga barn sedan 2008. Nästan vartannat barn med en ensamförälder som har invandrarbakgrund är fattig.
Fattigdomen ökar bland alla ensamföräldrar samtidigt som barnfamiljer med två föräldrar aldrig har haft det så bra som nu. Rädda barnens rapport visar tydligt att regeringen inte har någon familjepolitik att hantera konjunkturnedgångar med. Istället har man en kärnfamiljpolitik som går ut på att stärka dem som redan har det bra. Det är en stor förlust för alla de 220 000 barn som växer upp i fattiga familjer.
För egentligen finns det inga fattiga barn. Det finns fattiga föräldrar. Fattigdom måste vara något man kan ta sig ur, inte något man är fast i för resten av livet eller ärver av sina föräldrar. Det perspektivet är viktigt att bära med sig om man är intresserad av att sätta stopp för ökad fattigdom.
För att hjälpa de barn som växer upp i fattiga familjer så krävs en politik som ger jobb till deras föräldrar. 2008-2009 försvann till exempel 35 000 jobb i den offentliga sektorn, på grund av medvetna politiska beslut. Tillgång till barnomsorg när man arbetar måste vara en självklarhet, oavsett när på dygnet arbetet utförs. Det behövs också möjlighet att få nya livschanser genom till exempel utbildning och det behövs ett likarättsarbete för att minska diskriminering i arbetslivet.
Ett annat sätt att hjälpa barn i fattiga familjer är att ge dem hopp om framtiden. Barn, särskilt i fattiga familjer, behöver få märka att vi inte har glömt dem.
Jag blir orolig när min dotter kommer hem och berättar att man bara får ta två fiskpinnar till lunch i skolmatsalen. Hon får mat när hon kommer hem på kvällen, men att hennes klasskompisar får det är tyvärr inte säkert.
Skolan har många viktiga uppgifter. Det ska vara en plats där barn kan känna sig trygga och där barn får verktyg att växa. I dag är det på tok för ofta skolans metoder istället ökar och pekar ut ojämlikheter mellan barn. Skolor som ställer krav på lucialinnen, skridskor, matsäck varje vecka och en hundralapp i månaden till klasskassan sviker barnen.
Ett annat exempel är läxor redan till barn i de tidiga skolåren. Föräldrarna förväntas hjälpa till med och resultatet är att skolan på ytterligare ett sätt bidrar till att öka redan stora klyftor i barngruppen. Istället behövs det många pedagoger i skolan som kan arbeta med barnen när de ändå är på plats i klassrummet, och se till att varje barn får utvecklas i sin takt under sina förutsättningar. Visst är det konstigt att vi har hög arbetslöshet och samtidigt så stora barngrupper?
Det är lätt att bli ledsen av rapport som visar att allt fler barn saknar sådant som för andra alltid finns, som mat, dator, gummistövlar och faktiskt även mediciner och glasögon. Det är en skam för vårt land att det ser ut så. Vi måste ge människor verktyg att ta sig ur fattigdom och barn måste få växa upp med en gnutta framtidstro och obegränsad tillgång till möjligheter.
Låt dem få äta sig mätta i skolan. Se till att fortsätta värna den allmänna förskolan och tillgång till fritidsgård. Satsa på fritidsklubbar och läxhjälp med mellanmål. Stöd ett starkt föreningsliv för barn och unga. Den kommun som drar in på bidragen till föreningslivet gör sig en rejäl otjänst på några års sikt.
Helene Öberg
Familjepolitiskt ansvarig Miljöpartiet,
fd generalsekreterare Sveriges Makalösa Föräldrar