Oppositionen agerade ansvarslöst

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-10-27

Jytte Guteland (S): Hederskodex att inte sätta krokben för statsministern inför EU-förhandlingar

Förra veckan träffades Europeiska rådet för toppmöte om klimat- och energipolitiken. Tanken var att enas om ambitiösa klimatmålsättningar för EU. Nu enades stats- och regeringscheferna om 40 procent i utsläppsmål, 27 procent i förnyelsebar energi och att energieffektiviseringen ska vara 27 procent.

Många har haft förväntningar på att den nya svenska regeringen skulle ta täten i förhandlingarna och vara pådrivande för mer ambitiösa procentmål i alla tre kategorier.

Sveriges statsminister sökte också stöd i EU-nämnden för en betydligt mer ambitiös linje. Tyvärr valde Alliansen att tillsammans med Sverigedemokraterna att blockera statsministerns mandat inför förhandlingarna med rådet.

Sverige åkte därför till förhandlingarna med lägre ambitioner än väntat och det kan ha påverkat slutresultatet negativt.  Även under sittande toppmöte höll Alliansen fast vid sin konservativa linje i EU-nämnden.

Det finns flera anledningar till varför oppositionens agerande inför toppmötet var ansvarslöst.

För det första, och viktigast i sammanhanget; den konservativa klimatpolitiken är kontraproduktiv. Det kommer att kosta Europa i framtiden om vi inte agerar pådrivande redan nu. Världen har enats om ett tvågradersmål. Det kommer att bli betydligt dyrare och svårare att nå detta om vi väntar med arbetet. Vi förlorar också möjligheten att låta EU leda en politik som är gynnsam för innovationer och teknikutveckling, som i sin tur skulle ge Europa möjligheter till fler jobb och grön tillväxt.

Den linje som nu blev resultatet i förhandlingarna räcker inte. Ett exempel är målet om förnyelsebar energi, 27 procent, så lågt att det i praktiken kommer att ätas upp av utsläppsmålet. Det ställer inte krav på oss att agera och kommer därför inte fungera som den viktiga drivkraft för investeringar i förnyelsebar energi som vi hade behövt, både för att gynna en säker och klimatvänlig energipolitik, där vi tar oss ur det ryska gasberoendet, och samtidigt minska utsläppen.

För det andra. Oppositionens agerande är ansvarslöst utifrån den stökiga parlamentariska situation som råder i Sverige. Om det nu stämmer att Moderaterna vill att den svenska regeringen ska föra en aktiv politik i EU, vilket ledande moderater sagt, hur kan partiet då minska statsministerns mandat att förhandla i det Europiska rådet? Alla förstår ju att det behövs ett brett mandat för att kunna finna lösningar när 28 regeringschefer ska förhandla. Den tidigare statsministern hade inte heller majoritet i riksdagen, men det fanns en hederskodex att ge honom större mandat att driva en politisk linje, utan att sätta krokben hemma.

För det tredje. Det finns flera partier inom oppositionen – jag tänker främst på Centerpartiet – som säger sig vilja stå för en ambitiös klimat- och energipolitik. Hur kan det då vara rimligt att stödja en linje som minskar Sveriges ambition från 50 procent till 40 procent i utsläppsmål? Hur kan det vara försvarbart att minska ambitionerna för förnyelsebar energi från 40 procent till 30 procent?

Centerpartiet behöver förklara varför man fortsätter att agera stöd till den konservativa klimatpolitiken och sedan som partiets europaparlamentariker Fredrik Federley gråta krokodiltårar på twitter över låga klimatambitioner, väl medveten om att det är hans eget partis förtjänst. Det är en barnsligt agerande. Varför tycker Centerns företrädare att det är viktigare att spela rackarspel än att åstadkomma en ambitiös klimatpolitik?

Jytte Guteland

Europaparlamentariker (S)