Pengarna räcker inte till vatten och avlopp
Lokalpolitiker: Staten måste hjälpa våra landsbygdskommuner
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-07-09
DEBATT. Vi fyra Bergslagskommuner, Lindesberg, Ljusnarsberg, Hällefors och Nora har 180 mil VA-ledningsnät (vatten och avlopp) på ca 40 000 invånare. De allmänna VA-ledningsnäten motsvarar ett kapital runt cirka sex miljarder och det finns 400 fastigheter för reningsverk, pumpstationer med mera motsvarande ett kapital om ytterligare cirka fyra miljarder.
Lägg därtill att på ett område där till exempel 50 hushåll levde på 60-talet, kanske endast fem hushåll finns kvar i dag. För taxekollektivet, de kunder som betalar taxa för vatten och avlopp, i små kommuner blir därför kostnaderna andelsmässigt väldigt stora. Det blir orimligt.
Det eftersatta underhållet innebär i princip dagliga vattenläckor. Många ledningar har en ålder på mellan 60 och 70 år. Vi ligger rejält efter med underhåll och utbyte av ledningar.
Allt detta ska bekostas av taxekollektivet.
Kommunerna behöver dessutom kraftigt öka utrednings- och utvecklingsresurser som inte får drabba taxekollektivet. Dagens kommunala infrastruktur för VA började byggas ut i mitten av 1800-talet men den stora utbyggnationen av infrastruktur skedde under 50-, 60- och 70-talen. Utbyggnaden gjordes med statliga bidrag.
Allmän VA-försörjning är en kommunal angelägenhet reglerad enligt lag. Verksamhetens kostnader ska täckas genom avgifter som betalas av brukaren. Avgiften ska täcka drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader mm.
Avgiften får som sagt dock inte bekosta strategiskt utvecklingsarbete och långsiktig planering. Nivå på taxa sätts av respektive kommunfullmäktige och varierar stort.
Den procentuella skillnaden mellan taxan i Sveriges billigaste respektive dyraste kommun uppgår 2023 till nästan 500 procent enligt Svenskt vatten. Våra Bergslagskommuner gör taxehöjningar för vattenkollektivet som upplevs höga men som inte är i närheten av vad som krävs.
Så ser det ut i många kommuner och i dag har Kommunsverige stora skulder för eftersatt underhåll motsvarande flera tiotals miljarder kronor. Små kommuner med svag befolkningsutveckling har inte medel för detta.
Det innebär stora investeringskostnader under lång tid med dålig ”payback” då inte taxekollektivet orkar betala för underhåll och reparation.
VA-kollektivet behöver ekonomiskt stöd för att genomföra investeringarna och kommunernas lånebehov ökar samtidigt som statsskulden är rekordlåg.
Att som kommun välja mellan bra lokaler för skola och omsorg eller vatten till invånare är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.
Vi kräver statligt stöd för att skydda välfärden så att till exempel arbetsmiljön förbättras vilket är viktigt för att behålla kvalitet och rekrytera personal. Satsningar på VA-investeringar knaprar nu på de otillräckliga resurser vi har för att klara välfärden.
Stora avstånd, utglesad befolkning på mindre orter, krackelerande VA-infrastruktur och ansvaret att förse människor med vatten och avlopp, kräver att staten kliver in.
Rent vatten, ett mål i Agenda 2030, är självklart och möjligt för ett land som Sverige med stora dricksvattentillgångar, om vi solidariskt hjälps åt.
Det är en rättighet även på landsbygden. Vi behöver statens hjälp. Nu!
Bengt Storbacka, oppositionsråd Lindesberg (S)
Ewa-Leena Johansson, kommunstyrelsens ordförande Ljusnarsberg (S)
Mikael Wahlberg, kommunstyrelsens vice ordförande Nora (S)
Håkan Bergström, oppositionsråd Hällefors (S)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.