Medierna väljer bort att skriva om kvinnor
Världskvinnomarschen 2000, en manifestation som involverar tusentals kvinnorörelser, människorättsorganisationer och fackliga organisationer över hela världen, har genomförts. 14 oktober slöt nära 50 000 kvinnor upp från hela Europa, däribland Sverige, i en jättelik demonstration i Bryssel.
Manifestationen avslutades den 17 oktober i New York då tio miljoner namnunderskrifter överlämnades till FN:s generalsekreterare Kofi Annan med krav på att vidta konkreta åtgärder mot fattigdomen och säkra en rättvis fördelning av jordens resurser mellan rika och fattiga och mellan män och kvinnor. Det krävs vidare att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att avskaffa mäns våld mot kvinnor och säkra jämställdheten mellan kvinnor och män.
Kraven bygger på FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och på handlingsplanen som antogs av FN:s kvinnokonferens i Peking.
Världskvinnomarschen 2000 är unik. Aldrig tidigare i historien har kvinnor över hela världen gått samman och framfört ett så tydligt budskap till världens makthavare.
Har detta ett nyhetsvärde? Uppenbart inte, svenska folket har inte givits möjlighet att ta del av denna exceptionella händelse.
Vi ser detta som ett tydligt exempel på hur medierna genom att välja bort nyheter som kan uppfattas som positiva och mobiliserande skapar en verklighetsbild som präglas av elände och hopplöshet. Ett av vår tids största problem är just människors upplevelse av hopplöshet.
Vilken roll spelar medierna i skapandet av detta samhällsklimat?
Vi kan inte låta bli att fråga oss om den uteblivna publiciteten kring Världskvinnomarschen 2000 beror på att det inte förekom några vålds-inslag.
Hade världen fått kunskap om den starka proteströrelse som växt fram mot de orättvisor som följer i globaliseringens spår om det inte förekommit våldsamma inslag i Seattle och Prag?
Vi är djupt oroade inför hur medierna väljer att använda sin makt och vilka konsekvenser det får. När verklighetsrapporteringen reduceras till våldsunderhållning och människors fredliga kamp för en bättre värld osynliggörs, då är vi illa ute!
Charlotte Berglund, Annika Cullberg, Inger Stark- deltagare i Världskvinno-marschen 2000 i Bryssel