Media gjorde reklam för vänstervåldet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-03-04 | Publicerad 2001-08-28
POLITISKT VÅLD
har fått mycket uppmärksamhet i media de senaste åren. När det nynazistiska och fascistiska våldet trappades upp för några år sedan fördömde flera stora tidningar, däribland Aftonbladet och Expressen, på löpsedlar och i artikelserier, våldsverkarna och deras metoder. Bilden var då mycket klar – våld hör inte hemma i vårt samhälle och vi vill inte se det på våra gator och torg.
Efter dessa kraftfulla fördömanden av våld som politisk metod kunde vi förvänta oss både hårda ord och djuplodande granskning i samband med upploppen i Göteborg, men uppfylldes någonsin förväntningarna? Nej. Medias rapportering från upploppen vid EU-toppmötet i Göteborg i juni var omfattande, men tidningarnas ställningstagande mot våldet var inte lika klart uttalat och fördömande som i det tidigare fallet.
I rapporten ”Romantisera eller fördöma – en schysst rapport om medias bild av våldet i Göteborg 14–16 juni 2001” granskar jag åt Svensk Handel dem som traditionellt har den granskande rollen i samhället. Urvalet omfattar fyra tongivande tidningar med en sammanlagd upplaga kring en miljon exemplar per dag: Aftonbladet, Expressen, Göteborgs-Posten och Göteborgs-Tidningen/Expressen. Tidningarna har undersökts mellan 6 och 27 juni 2001, alltså under en vecka före händelserna i Göteborg och en vecka efter.
Rapporten söker svar på om våldet fördöms lika starkt i dag som tidigare. Är tidningarna likgiltiga eller förekommer till och med romantisering och hyllningar av våldet? Vem gavs skulden för våldet och vilka får komma till tals. Både ledarsidor, där tidningens egen policy presenteras, och nyhetsrapporteringen i övrigt har ingått i studien.
Granskning av tidningarnas policy visar visserligen att ledarsidorna fördömer våldet, men Expressens ledarsida förvånar genom att i vissa artiklar inta en förstående och överslätande attityd.
Av tidningarnas ledarsidor förväntar jag mig konsekventa ställningstaganden i grundläggande samhällsfrågor – så som fallet var för två år sedan i samband med fördömandet av det nynazistiska och fascistiska våldet. Tyvärr är medias bild av våldet denna gång förklarande, ursäktande och romantiserande, snarare än fördömande.
I synnerhet gäller detta Expressen. Våldet som sådant tycks inte vara ett tillräckligt kriterium för att fördöma det. Joachim Berner skriver den 17 juni ”... vem som kastar första stenen är ointressant”. I en osignerad artikel samma dag menar tidningen att våld visserligen är oacceptabelt men att ”våld har alltid en mening – det gäller bara att hitta den. I EU/kapitalism/globaliserings-motståndarnas fall är det svårt eftersom de är så förtegna.”
Expressen visar i sina ledarartiklar under perioden 6–27 juni en inkonsekvent hållning till politiskt våld. Till skillnad från övriga granskade tidningar märks också i Expressen en tendens att över tiden till och med romantisera våldet i vissa avseenden.
På nyhetsplats skildrar Expressen den skottskadade Martins historia. Tidningen har rubriken ”Han gick hit för att dansa. Här är historien om Martin, 19, som sköts ner av polisen under kravallerna”.
VÅRA DAGSTIDNINGAR fyller en viktig funktion som forum för den öppna samhällsdebatten. Läsaren kan vänta sig att ta del av en allsidig nyhetsrapportering som avspeglar olika åsiktsriktningar i samhället.
I göteborgsfallet innebär det att nyhetsrapporteringen och debattsidorna borde ha givit utrymme åt flera olika sidor i debatten kring EU, frihandel och globalisering. Demonstranternas åsikter blir framför allt intressanta när de ställs mot argument från företrädare för andra ståndpunkter, men detta hör till undantagen.
Tidningarna gav under tiden för händelserna väldigt lite utrymme åt demonstranternas meningsmotståndare, det vill säga de grupper som förespråkar frihandel, globalisering och EU.
Göteborgs-Posten är den tidning som har flest artiklar och samtidigt den mest allsidiga rapporteringen bland de granskade tidningarna. Göteborgs-Tidningen utgår i sin rapportering främst ifrån göteborgarnas och företagarnas situation.
Aftonbladet låter många olika komma till tals under perioden. Men tidningen ger förespråkare för globalisering mycket litet utrymme. Tidningen betonar inledningsvis särskilt de fredliga demonstranternas ansvar för att släppa in våldsverkare i sina led. Den 16 juni skriver Jesper Bengtsson på ledarplats: ”varför hindrade man inte de maskerade från att medverka? Hur kan de fortsätta vara så förstående mot vandalerna?” Han skriver också den 21 juni: ”Hur kan man jubla när man ser en människa skadas” och påpekar senare: ”Här måste rättsstaten visa sin styrka”.
Aftonbladet ändrar sitt perspektiv något över tiden. I samband med våldsamheterna flyttar tidningen fokus från demonstranterna till de drabbade och efteråt kritiserar många artiklar polisen.
Jag förvånas över att fördömande av våldsverkare och kritisk granskning av extrema grupper på vänsterkanten inte fått större utrymme i samband med våldsamheterna i Göteborg.
Våld som uttryckssätt är inte acceptabelt i ett rättssamhälle. Lika lite är det rimligt att ge utrymme i pressen åt åsikter utifrån mängden våld som de förknippas med.
Media bör inte agera som reklampelare för våldsextremister och deras åsikter på bekostnad av den granskande journalistiken och den öppna samhällsdebatten. Detta kan i längden bli dyrbart för den öppna dialogen.
vad tycker du?
Avid Afkhami (Studerande)