Sverige måste skärpa tonen mot gulfstaterna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-12-12

Fredrik Malm (FP): Shejkerna måste ta ansvar för den härdsmälta de själva har skapat

Miljoner människor flyr undan kriget i Syrien. Här ett flyktingläger i Libanon.

FN:s livsmedelsorgan World Food Programme (WFP) har i dagarna vädjat om 64 miljoner dollar (500 miljoner SEK) för att kunna ge matkuponger till 1,7 miljoner syriska flyktingar i grannländerna Libanon, Jordanien och Turkiet. Läget är akut och vintern närmar sig. WFP kan därtill endast klara matleveranser till de nödställda inne i Syrien fram till mitten av januari nästa år.

Problemet är att flera medlemsstater i FN ger löften om ekonomiskt stöd, men struntar sedan i utfästelserna.

WFP är helt finansierat genom donationer, och har dessutom att hantera den livsmedelskris som följt av Ebolautbrottet i Västafrika. Dessutom är antalet vidarebosättningsplatser för kvotflyktingar från Syrien försvinnande lågt.

Att FN:s medlemsstater sviker sina åtaganden är inte något nytt. Men i fallet med Syrienkriget når hyckleriet nya nivåer.

Libanon och Kurdistanregionen i Irak är nära att duka under av flyktingströmmen från Syrien. Det är rena syndafloden. Man kunde förvänta sig att de rika gulfstaterna några tiotals mil söderut skulle ge en hjälpande hand till sina grannar. Men icke.

I en ny rapport från Amnesty International (”Left out in the cold”) syns detta svart på vitt. När kriget i Syrien rasat i snart fyra år och drivit över tre miljoner människor på flykt, har de sex gulfstaterna Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Oman och Kuwait ännu inte tagit emot en endaste kvotflykting från Syrien.

Antalet asylsökande som fått stanna räknas på ena handens fingrar, de är sammanlagt fem stycken. Samtidigt vräker gulfstaterna oljemiljarder omkring sig, de reser skrytbyggen längs sina stränder och Qatar är i full färd att arrangera fotbolls-VM till en kostnad om uppskattningsvis 14 miljarder dollar.

Saudiarabien och Qatar är Mellanösterns Krösus Sork. Deras nätverk av miljardärer tycks ha obegränsad kredit på vapeninköp för jihadister i Syrien. De underblåser kriget, men struntar i dess följder. Hyckleriet är lika bottenlöst svart som det djupaste oljehålet. Dessa stater har dessutom bättre förutsättningar än andra att ta emot syrier. De har starka ekonomier, historiska kulturella band till Syrien, de talar samma språk och är en del av samma arabiska demos.

Frågan kommer också till oss i Sverige. Kan vi lindra nödbehovet i Syrien, trots att andra länder gång på gång sviker? Ja, det är min uppfattning. Så här sent på året finns outnyttjade medel i en rad biståndsprojekt som kan användas för att täcka matbehov under vintern. Här bör regeringen agera.

Sverige har tidigare visat stor entusiasm för försvarsindustriella samarbeten med gulfstaterna. Men världen är mer än vapen. Om inte dessa stenrika oljestater tar emot en enda kvotflykting så blir det väldigt svårt att övertyga EU-länder som är hårt drabbade av finanskrisen att öppna sina hjärtan. Sverige bör höja tonläget och säga det självklara: Shejkerna får börja ta ansvar för den regionala härdsmälta de själva varit med om att sätta igång.

Fredrik Malm,

riksdagsledamot Folkpartiet