UD, ta hem våra nära och kära från Gaza
Anhöriga till svenskar: Ni kan och måste göra mer – våra familjers liv hänger på det
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-01-12
DEBATT. Vi ringer i desperation dag efter dag till UD för att få hjälp att rädda våra nära och kära ut ur Gaza.
”Vi kan inte göra mer, det är upp till de lokala myndigheterna”, det är det mekaniska svaret många av oss möts av.
FN-representanter har kallat Gaza för ”helvetet på jorden” och ”en gravplats för barn”. Det finns ingen plats som är säker i Gaza och att i det här läget inte aktivera full diplomatisk kraft till att få ut våra anhöriga är oacceptabelt och sänder en farlig signal till oss svenska minoritetsgrupper om hur våra liv värderas.
Vi anhöriga är nedbrutna. Inte enbart inför vetskapen om att våra familjer i Gaza riskerar att svälta ihjäl eller att de i vilken sekund som helst kan dödas eller lemlästas.
Men även på grund av den ambivalens UD har visat inför våra familjers liv.
Förutom standardsvaret att ”det är upp till de lokala myndigheterna” så har vi mötts av ett klandrande genom att UD insisterat på att påminna oss anhöriga om att det rått en reseavrådan till Gaza sedan 10 år tillbaka.
Som att den apokalyps som nu råder i Gaza skulle kunna ha förutsetts eller att en avrådan skulle befria UD från sitt uppdrag att rädda livet på sina medborgare - särskilt när beslut om evakuering av svenskar från Gaza redan är tagen.
UD kan och bör göra mer. Våra familjers liv hänger på det.
I dagarna kunde vi läsa om Svenska Khadija som bara hann bli åtta år. Hon drogs fram livlös under rasmassorna tillsammans med sina syskon som alla blev skadade.
De låg och sov hungriga och skräckslagna när deras hus i Khan Yunis träffades av en raket och rasade ner över deras små kroppar.
Khan Yunis är ett område som den israeliska militären instruerade invånare att ta sig till eftersom det skulle vara ”ett säkert område”. Ifall UD hade gjort större ansträngningar för att få ut Khadija och hennes familj hade de i dag kanske varit här i Sverige, byggt snögubbar och åkt pulka.
Vi tänker inte sitta stilla och vänta på att våra familjer och vänner hamnar under rasmassorna eller att de dör av svält eller sjukdomar. Vi tänker inte heller låta oss övertygas om att UD inte kan göra mer än att skicka våra familjers namn till de lokala myndigheterna i Egypten.
Vi vill betona att evakueringen av svenskar från Gaza inte bör vara en komplicerad diplomatisk situation. Det finns generellt inga hinder från den israeliska sidan för evakueringen och inte några egentliga hinder från de egyptiska myndigheterna.
Evakueringen är alltså inte att jämföra med diplomatiskt komplicerade situationer som att få ut fängslade svenskar utomlands. Det är något som primärt behöver prioriteras högre.
Utifrån vår kontakt med UD och vår kännedom om hur andra länder agerat för sina medborgare vill vi därför framföra dessa krav riktade till UD:
Bedriv aktiv diplomati för att få med våra svenskar på den s.k. “Rafahlistan”.
Detta inkluderar svenskar med medborgarskap, såväl som uppehållsrätt i Sverige samt deras närmaste familj. Rafahlistan är den listan med namn som avgör vilka som får komma ut ur Gaza.
Aktiv och kontinuerlig diplomati krävs av UD för att säkerställa att lokala myndigheter i Egypten skyndsamt inkluderar våra familjers namn på Rafahlistan och möjliggör deras gränsövergång.
Länder som bedriver aktiv diplomati lyckas få ut sina medborgare i ett kontinuerligt flöde. Sverige med sina goda relationer till Egypten bör inte ha några svårigheter med att lyckas med detta.
Se till att följa upp ärenden individuellt.
UD uppskattar att det finns ungefär hundra svenskar kvar i Gaza. Det är ett hanterbart antal ärenden för UD att aktivt följa upp.
Vissa ärenden har knutar som behöver lösas upp. Det kan vara avsaknad av vissa dokument. Dessa knutar kan enbart lösas upp genom direkt diplomati mellan UD och de berörda egyptiska myndigheterna, oftast genom direkt konsulär hjälp vid Rafahs gränsövergång.
Samarbeta aktivt med oss anhöriga i evakueringsförsöken av våra familjer.
Utse en eller flera personer inom UD som har ett särskilt ansvar att hålla oss informerade om utvecklingen vad gäller evakueringsförsöken av våra anhöriga. Se oss som allierade och använd vår kännedom om våra familjers situation i Gaza.
Vi spenderar hela dagarna med att försöka komma i kontakt med våra anhöriga och kan bistå med att förmedla och inhämta information som är viktig för deras evakuering.
Våra krav ovan är förankrade i vad varje svensk medborgare bör kunna förvänta sig av sin regering i en humanitär katastrof.
Vi får känslan av att UD hade förhållit sig annorlunda till våra familjer om de hade hetat Alice, Maja, Felix och Liam i stället för Mohammed, Khadija och Amal. Vi vill be UD att i ord och handling visa att våra familjers liv är viktiga för dem.
Vi vill slutligen understryka att de flesta av våra familjer fortfarande är vid liv. Det är inte för sent att få med deras namn på Rafahlistan och assistera dem med det de behöver för att korsa gränsen.
Varje dag av undfallenhet innebär rysk roulette med våra svenskars liv.
Haitam Alserr, bror till Mohammed Alserr 36 år fast i Gaza
Nasmy El Masri, son till Rasmy 55 år fast i Gaza
Linda Duhair, dotter till Rasmy 55 år fast i Gaza
Lamja El Masri, dotter till Rasmy 55 år fast i Gaza
Rawia El Masri, dotter till Rasmy 55 år fast i Gaza
Reem Naser, anhörig till Ahmad Nofal, 29 år fast i Gaza
Hoyem Klay, anhörig till familjerna Abolafi och Doghmoch, tio personer mellan 1 och 31 år gamla, som är fast i Gaza
Ahmad El Far, styrelseledamot Rättvisa för alla
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.