Sverige får inte bli ett kontantlöst samhälle
Debattörerna: En säkerhetsrisk nya regeringen borde ta tag i direkt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-10-18
DEBATT. Så får vi till slut en ny regering under Kristerssons ledning. Bland allt som nu pockar på hantering finns en sak som är jämförelsevis enkel – kontantfrågan.
Att mängden kontanter minskat i Sverige har knappast undgått någon. Inledningsvis uppfattades detta som en naturlig utveckling. Digitaliseringen effektiviserade betalsystemen och det blev smidigare för såväl konsumenter som för handeln.
Med tiden upptäckte vi att en del grupper hamnar utanför när betalsystemen digitaliseras. Det är många äldre, personer med funktionsnedsättning, socialt utsatta och andra som inte har tillgång till digitala betalmedel.
Utan möjlighet att använda kontanter kan de inte längre hantera sin vardag.
Förespråkarna för den fortgående digitaliseringen viftar ofta bort detta som att det är ett övergående problem eller med argumentet att de i så fall får anpassa sig. En ganska cynisk inställning kan tyckas.
När sedan grannen i öster började mullra och osäkerheten i världen blev alltmer påtaglig hamnade kontantfrågan åter i ett nytt ljus.
Om det inte finns ett backupsystem i form av kontanter så står vi oss slätt den dag vi blir angripna. Det krävs inte ens regelrätta krigshandlingar, det räcker med att vi blir utsatta för en it-attack eller att elektriciteten slås ut.
Människor kan då inte köpa det nödvändigaste – mat, drivmedel, apoteksvaror och liknande. Vi blir därför extremt sårbara om kontanterna försvinner.
Här tror en del att det går att återinföra kontantbetalningar om det en dag skulle bli nödvändigt. Det är en illusion, har vi avskaffat kontanterna så är de borta. Pengarna måste gå att handla för, annars är de lika värdelösa som pappret de tillverkas av.
Det enda sättet att garantera att vi kan använda kontanter den dag det blir akut är att se till att de finns kvar och används som betalmedel i dag.
Politiskt har kontantfrågan diskuterats flera gånger. Tyvärr har det blivit alldeles för svaga insatser.
Den lag som trädde i kraft 1 januari 2021 och som innebär att bankerna ska ge möjlighet till uttag och insättningar av kontanter över hela landet har fått liten effekt. Det är till och med så att bankerna i praktiken struntar i butikernas rätt till insättning.
Utredningen som förre finansmarknadsministern Per Bolund tillsatte och som leds av tidigare M-ledaren Anna Kinberg Batra har inte heller kommit med något förslag för att säkra kontanterna. Tvärtom har signalerna därifrån varit starkt avvisande.
Utredningstiden har nu dessutom förlängts till 31 mars nästa år. Det händer med andra ord ingenting på den fronten.
I våra grannländer är kontantfrågan i högsta grad en politisk fråga. I Danmark finns en lag som innebär att alla bemannade butiker är skyldiga att ta emot kontanter. Vissa undantag görs, bland annat nattetid.
Kontantupproret presenterade i somras ett lagförslag som är snarlikt den danska modellen.
I Norge har regeringen nyligen lagt ett förslag på skärpning av deras lagstiftning om kontanter. Där har politikerna reagerat på att regelverket kring kontanter inte efterlevs överallt och föreslår därför skarpare krav på handeln.
”Det ska vara tillgängligt för alla”, säger ansvarig minister Emilie Enger Mehl från Centerpartiet.
Det är dags för svenska politiker att, precis som sina danska och norska kollegor, ta ansvar för kontanterna. Om inte annat borde de högljudda varningsklockorna från Riksbanken och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, vara skäl att agera.
Vår bild är att handeln också förstår denna problematik, men att de i dessa tuffa tider tvingas dra ner på alla kostnader som går. En lösning behöver därför inkludera ansvaret för infrastrukturen runt kontanterna.
Lagstiftning är det enda sättet att garantera att kontanterna finns kvar i Sverige. Det är bara regering och riksdag som kan se till att vi får en sådan. Men tiden är på väg att rinna ut och infrastrukturen blir allt svagare för varje dag som går.
Det duger inte att i efterhand försöka komma undan med att ”vi har varit naiva”. Här har vi en omedelbar och konkret uppgift för Kristerssons nya finansmarknadsminister.
Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret
Åsa Lindestam, ordförande PRO
Peter Thörn, ordförande Småföretagarnas riksförbund
Lars Bromander, vice ordförande SKPF Pensionärerna
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.