Tanken var god – men ni polariserar också
Slutreplik om Facebookgrupper och demokrati
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-03-19
SLUTREPLIK. I stället för att diskutera vilken roll nätupprop och hashtaggar bör ha i en demokrati, väljer Mina Dennert att skjuta på budbäraren.
Hon gör sin Facebookgrupp till en del av den polarisering de säger sig vilja motverka.
Utöver en lektion i rättstavning, får vi veta att varje försök att nyansera och problematisera ingår i en illasinnad hatkampanj där en debattartikel i en dagstidning är den knappnål som leder fram till rena mordhot. Vi är goda och omvärlden ond.
Och erfarenheten visar ju att även den som inte oreserverat stödjer också Dennerts andra upprop ska anses som en suspekt figur. Det är ingen lysande utgångspunkt för dialog.
Hon pekar på en demokratisk fasad i form av en förening. Kruxet är att den inte alls utgörs av Facebookgruppen med sina påstått 75 000 medlemmar.
”Föreningen” har i själva verket enligt den egna webben 30 medlemmar, det motsvarar 0,4 promille av medlemmarna i Facebookgruppen. Demokrati?
I sak bekräftar Mina Dennert att uteslutning sker bakom lyckta dörrar, men hon fortsätter sitt baktaleri med insinuationer om att det minsann kan baseras på graverande skäl. Exakt vad får dock alltså inte ens den anklagade själv veta, än mindre någon möjlighet att försvara sig.
Nej, jag är inte ute efter någon personlig upprättelse – det är ingen mänsklig rättighet att vara med i varenda grupp på Facebook – utan jag vill sätta fingret på en större tendens där nätupprop och hashtaggar ges en allt tyngre roll i samhällsdebatten, trots att de saknar den öppenhet och möjlighet till insyn som kännetecknar demokratiska organisationer.
I stället kan man gömma sig bakom ett gott ändamål och en struktur som omöjliggör granskning.
Mina Dennerts svar visar att ledningen för #jagärhär varken praktiserar öppenhet eller Det goda samtalet. Det är för all del inte första – och sannolikt inte sista – gången i mänsklighetens historia som en organisation blir något annat än sitt ursprungliga syfte.
Ola Nilsson, kommunikatör och tidigare SVT-reporter, bosatt i Umeå
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.