Vi har aldrig sett barn må så dåligt

Rädda barnens larm till regeringen: Unga på flykt avhumaniseras i Sverige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-02-21

Vi ser en lång rad åtgärder som behövs på lång och kort sikt, och vi kommer att ställa krav när vi möter Åsa Regner och Gabriel Wikström i dag, skriver Elisabeth Dahlin, Lise Bergh och Jorge Maria Londoño, Rädda barnen.

DEBATT. Rädda barnens medlemmar har sett det mesta under de snart 100 år som vi varit engagerade för barn på flykt. Under de senaste 15 åren har vi arbetat mycket med ensamkommande barn och unga.

Vi representerar tusentals frivilliga som i dag bär upp det svenska flyktingmottagandet, men vi har aldrig tidigare sett den omfattning av oro, ohälsa och desperation som barn och unga nu upplever.

I dag träffar bland andra Rädda Barnen Folkhälsominister Gabriel Wikström och Barnminister Åsa Regnér. Vi kommer då att kräva att regeringen tar krafttag mot den psykosociala ohälsan.

Våra medlemmar möter barn som fått sin ålder uppskriven på godtycklig grund där Migrationsverket fattar beslut i strid med de egna riktlinjerna och i strid med regeringens förväntningar om en rättssäker process. Vi ledsagar barn och unga som behandlas som paket som kan transporteras kors och tvärs över landet och inte som människor som har känslor och ett stort behov av trygghet. Vi tröstar barn som upplever att deras framtidsutsikter är obefintliga. Så snart de fyllt, eller bedöms, vara 18 år, riskerar de att avvisas till länder där kaos, konflikt och våld är vardag.

Vi ser också hur systemet brister när regeringen vill åtgärda uppenbara problem men effekten helt uteblir bland myndigheter och kommuner. Vi har aldrig tidigare upplevt hur människor och barn avhumaniserats som i dag.

Genom vår verksamhet över hela landet hör vi många vittnesmål:

En pojke sätts kl 00:32 på sin 18-årsdag på ett tåg från Mellansverige till Norrbotten. Med 12 timmars varsel har han fått beskedet att han måste lämna kommunen där vänner, skola, nätverk av relativ trygghet funnits, till ett ”läger” där personalen beskrivs som väktare.

En pojke som visar tydliga tecken på psykisk ohälsa erbjuds inte någon vård. Anledning – han är asylsökande.

En pojke vi träffar har utsatts för rasistiska övergrepp på sitt boende. Men han ber oss att inte agera, för det är ändå tryggare än det tidigare boendet.

Självklart påverkar antalet barn som kommit samhällets förmåga att stödja alla. Samtidigt ser vi att det i många fall är myndigheternas inkonsekventa hanterande, otydliga riktlinjer eller riktlinjer som faktiskt inte följs, som orsakar mycket av den psykiska ohälsan. Helt enkelt ett bemötande utan barnperspektiv.

Det är bra att Migrationsverket nu beslutat att stoppa åldersbedömningar i väntan på att rättsmedicinalverkets metod implementeras. Men det räcker inte, man måste också följa upp de tusentals bedömningar som gjorts rättsosäkert under förra året, så att misstag kan rättas till.

Vi ser en lång rad åtgärder som behövs på lång och kort sikt, men under dagens möte med Åsa Regner och Gabriel Wikström kommer vi kräva:

Att se över övergången från 17 år till vuxen för asylsökande. Övergången är för abrupt och har negativa effekter på barn i hela mottagningssystemet. En mjukare övergång behövs mellan 18–21, så som finns för svenska ungdomar inom exempelvis den sociala omsorgen. 

Att kommuner ska få ersättning för ensamkommande också efter att de fyllt 18 för att stoppa de omflyttningar som nu sker och som har negativa effekter både för individen och för hela mottagningssystemet.

Att Regeringen skyndsamt säkerställer att asylsökande barn och unga får tillgång till sammanhållen psykiatrisk behandling.


Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda barnen
Lise Bergh, ordförande Rädda barnen
Jorge Maria Londoño, ordförande Rädda barnens ungdomsförbund
Rädda barnens riksstyrelse och distriktsordföranden


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.