Vi äldre måste få använda kontanter

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-01-29 | Publicerad 2016-01-28

PRO: Övergången mot ett kontantlöst samhälle har gått allt för fort

DEBATT. Helt obemärkt överlämnade Betaltjänstutredningen sitt andra delbetänkande till finansmarknadsminister Per Bolund häromveckan. I direktivet till utredningen pekas särskilt frågan om tillgången på kontanttjänster ut som problematisk.

PRO har sett fram emot konstruktiva förslag för att garantera en tryggad kontantförsörjning. Men våra förhoppningar infrias tyvärr inte.

Utredningens bedömning när det gäller kontanttjänster är uppseendeväckande. Att avvecklingen av kontanter medför problem för ”vissa grupper och i vissa begränsade geografiska områden” bekommer inte utredaren som kallt konstaterar att ”de lagstiftningsåtgärder som skulle kunna komma i fråga för att tillgodose det kvarvarande behovet av kontanter inte står i proportion till problemens omfattning”.

Frågan om kontanthanteringen är i högsta grad aktuell inom PRO och engagerar medlemmar både ur ett individ- och ett organisationsperspektiv. I dag tvingas förtroendevalda inom PRO hantera och förvara stora summor pengar från exempelvis kaffe- och lotteriförsäljning vilket innebär en säkerhetsrisk. Och PRO som organisation är inte ensam. Hela Föreningssverige har samma problem.

Övergången mot ett kontantlöst samhälle har gått fort i Sverige. Allt för fort. I dag måste du ha bankkort, mobiltelefon eller internet för att få tillgång till så basala funktioner som toalettbesök på köpcenter eller biljetter till buss- och tågresor. När det blir svårare och dyrare att använda kontanter drabbas framförallt äldre människor, personer med funktionsnedsättningar, föreningslivet, småföretagare och personer bosatta på landsbygden.

Det måste vara självklart att var och en ska kunna välja hur man vill genomföra en betalning. Ingen får utestängas från samhället.

Det finns självklart många äldre som gärna använder digitala betallösningar. PRO utbildar också medlemmar i både data och mobiltelefoni med stor framgång. Samtidigt finns de som vill fortsätta använda kontanter. Det är inte heller alla äldre som har en dator eller en mobiltelefon. Dessutom saknas mobiltäckning och bredband på flera håll i landet.

Därutöver har det pågående sedelbytet förvärrat situationen. Bankerna lovade att ställa upp och hjälpa till vid sedelbytet men i stället lägger bankerna ner sina kontor och sin kontanthantering. För de som förvarat stora belopp hemma kan det blir svårigheter att få växla in pengarna på grund av lagen om penningtvätt. När färre bankkontor erbjuder kontantservice kan den med besparingar hemma tvingas till ett bankkontor längre bort, där man inte är en välkänd kund och då avkrävas redovisning på var besparingarna kommer ifrån.

Sedlar och mynt är ett lagligt betalningsmedel i Sverige. PRO hade hoppats på att Betaltjänstutredningen hade tagit en stor grupp medborgares problem på allvar och tydliggjort bankernas ansvar för en grundläggande kontanthantering.

Nu ligger förslaget från Betaltjänstutredningen på finansmarknadsminister Per Bolunds bord. PRO hoppas att ministern förstår allvaret i situationen. Även om det inte är en majoritet av befolkningen som har behov av kontanter kan man inte bortse från de problem som bristande kontantförsörjning innebär.  Vi förväntar oss att regeringen ställer krav på bankerna att säkra kontantförsörjningen i landet.

Christina Tallberg