Försvaret måste locka till sig rätt medarbetare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-01-14
Riksdagsledamot (M): Volymer i all ära – men vem ska göra jobbet?
Precis som i den allmänna debatten kretsar mycket av programmet under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, om utvecklingen i vårt närområde och hur försvarsförmågan kan stärkas. Mer sällan berör vi det som är själva grunden för det nya försvar som växer fram. Drivkrafterna hos den enskilde soldaten och sjömannen.
Efter några år i tjänst är det dags att ta av hjälmen. Ammunitionen läggs på bordet. Uniformen ska bytas mot civila kläder. Det som länge varit en arbetsplats ska nu ersättas av någonting annat. Där borta väntar kaserngrindarna för att öppnas en sista gång. Uppdraget är slutfört. Frågan är: Vad händer nu?
Något paradoxalt börjar svaret på frågan om hur Försvarsmakten ska bli en attraktiv arbetsgivare precis där. Vad tar vid när åren som anställd i Försvarsmakten är över? Soldat- och sjömansyrkena är inga livstidsanställningar utan ska ske under en begränsad tidsperiod. Därefter ska följa vidare karriär i Försvarsmakten eller övergång till det civila arbetslivet.
Just frågan om soldat- och sjömansyrkenas attraktivitet har försvunnit in i alla diskussioner om volymer och system. Det är beklagligt. I grunden är det inte avgörande hur många enheter eller förband vi har, om vi inte förmår att över tid rekrytera och behålla människorna som ska bära uniformen. Antalet stridsvagnar eller korvetter spelar mindre roll ifall Försvarsmakten inte förmår att rekrytera rätt medarbetare.
Människan, i grund och botten en rationell varelse, behöver tydliga drivkrafter. Ska någon utsätta sig för risker och påfrestningar krävs tydliga incitament i den andra vågskålen. Med andra ord: Vill ni att jag ska jobba hos er då får ni visa varför det är värt det och även visa hur jag kan dra nytta av det i framtiden.
Här finns flera uppgifter för Försvarsmakten. I det vardagliga krävs en god arbetsmiljö, stimulerande arbetsuppgifter och en fullgod ersättning. I det längre perspektivet handlar det om att skapa meritvärde som är gångbart i det civila samhället, samverkan med näringsliv och fackförbund, möjlighet att studera på universitet under tjänstgöringen och överväga införandet av premiesystem, för att ta ett axplock.
Genom att skapa en kultur där tjänstgöring ses som något positivt kommer möjligheterna till karriärväxling att öka. Att skapa en starkare länk mellan några års arbete som soldat och en framtida karriär är av central betydelse. Här måste vi också ställa oss frågan hur samhället i bred bemärkelse bemöter de soldater som ska vara den yttersta garanten för demokrati och frihet. Fortfarande återkommer historier om soldater som får ta emot glåpord för beslut som inte är deras utan har fattats i Sverige riksdag. Här har vi som samhällsmedborgare ett gemensamt ansvar för att säga ifrån. Alla de som aktivt valt att utsätta sig för egen risk för att värna vår gemensamma säkerhet förtjänar allas vår respekt.
Låt oss fortsätta diskutera hotbilder, stridsflygplan och anslagsnivåer. Men låt oss inte glömma bort att grunden är att det finns soldater och sjömän som är motiverade för att göra ett bra arbete.
Uppdraget är slutfört. Vad händer nu? Den frågan förtjänar att få mer utrymme.
Johan Forssell
Riksdagsledamot (M)