Nej, vi vill inte ha den nya könsbyteslagen
Förening för homo- och bisexuella: Gå hem och läs på, politiker
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-04-09
DEBATT. Den nya könstillhörighetslagen har återkommande beskrivits som en viktig reform för ”hbtqi-personer”. Bakom akronymen “hbtqi” döljer sig dock hundratusentals personer varav de allra flesta inte är organiserade kring sin läggning eller identitet.
När olika grupper sammanförs för att användas i debatten döljs också en del av de intressekonflikter som finns.
Inom LHB-förbundet samlar vi homo- och bisexuella kvinnor och män som vill värna den gängse definitionen av homosexualitet som samkönad attraktion.
RFSL anser att kön kan brytas ner i komponenter (kropp, juridiskt kön, könsidentitet och könsuttryck) men det här synsättet saknar vetenskaplig grund.
Få upplevelser gör en ung människa så varse om vikten av kön som den gryende insikten om att man tänder på ”fel” kön. Och då pratar vi inte om vad som står i passet.
Vi är djupt kritiska till den lagstiftning som snart når riksdagen. Vi känner en stor oro för de många unga som söker sig till transvården, där homo- och bisexuella är överrepresenterade.
Det så kallade ”affirmativa” bemötande som länge präglat transvården är ideologiskt och illa rustat för att ställa en differentialdiagnos och omöjliggör därmed en god patientsäkerhet, även för den grupp som kan gynnas av transition.
Får man inte stöd att fundera kring jobbiga känslor, en samkönad attraktion, eller samhällets normer blir det alltför lätt att felaktigt fastna i att könet är problemet.
När kravet på diagnos för byte av juridiskt kön helt tas bort är det ironiskt nog ett erkännande av att vården i praktiken varit en transportsträcka.
I vilket annat läge löses en vårdkö genom att vården tas bort och den sökande själv får ”skriva ut” ett juridiskt könsbyte?
Så sent som i propositionen till 2013 års uppdaterade lagstiftning betonade man att ”inte alla som söker för transsexualism visar sig vara transsexuella.” Vän av ordning påpekar nu att det ska till en prövning, men tror man att en sådan kommer att ställa några utforskande frågor har man vare sig läst lagförslaget eller förstått vilken världsbild den befäster.
Det är ju specifikt det stora inslaget av självidentifikation som utgör den omhuldade ”moderniseringen”.
För oss är det slående hur dålig koll politikerna har på de här frågorna. Alla argument tycks komma färdigförpackade utan att någon läst innehållsförteckningen. Eller bäst före-datumet.
Ett stort nummer har gjorts av att lagstiftningen från 1972 är gammal. Men lagen har uppdaterats flera gånger och förändringarna som gjordes i samband med att steriliseringskravet togs bort 2013 var mycket omfattande. Samtidigt har lagens höga ålder använts för att tona ner dramatiken.
Det sägs att vi alltid haft en lag som utgår från ”könsidentitet” men idén att identitet (snarare än diagnos och transition) utgör grunden för könsbyte smögs in utan debatt 2013. Att man kan identifiera sig som något annat än man eller kvinna är också ett nytt påfund som befästs i det nya lagförslaget.
Även bemötandet av kritik tas färdigförpackat från lobbyisterna. Till exempel är det ju exakt de organisationer som förespråkar att intakta män ska få erhålla en kvinnas juridiska status som intygar att andra länder inte stött på några problem.
Vi vill uppmana riksdagens ledamöter att gå hem och läsa på och sedan rösta nej till den nya lagstiftningen. Vi misstänker nämligen att de idéer den bygger på kommer att framstå som såväl omoderna som pinsamma om ytterligare tio år.
Linn Saarinen, ordförande LHB-förbundet
Simon Eriksson, medlem LHB-förbundet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.