Fel av vårt parti att säga ja till vapenstöd
30 vänsterpartister: Ledningen begår ett oerhört misstag
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-03-04
DEBATT. Rysslands invasion av Ukraina är vidrig. Ukraina har rätt att försvara sig mot invasionen. Det har alla länder som blir invaderade av främmande makt oavsett vilket land det är och oavsett vem som invaderar.
Det är en grundläggande viktig princip för folkrätten som vi ständigt ska försvara.
Vi kan förstå den första magkänslan att vilja bistå med alla till buds stående medel när vi ser vad som händer i Ukraina, men att skicka vapen är inte rätt väg.
Sverige ska i stället agera på ett sätt där vi kan göra skillnad givet vår storlek, roll och historia. Då är humanitära insatser, diplomati och samtal och fortsätta vara en arena där det kan ske betydligt mycket mer värdefullt för ukrainarna och alla andra än 5 000 pansarskott.
När samtliga partier i riksdagen står bakom att vapen ska skickas till Ukraina stänger vi dörren för att Sverige ska vara en röst för fred och humanitär hjälp.
Vi menar att när Vänsterpartiets ledning med oerhört kort varsel (24 timmar) svänger i ståndpunkten kring vapen till Ukraina så begår man ett oerhört misstag. Vi ska ge några argument till varför.
De 5 000 pansarskotten som Sverige skickar kommer näppeligen att göra någon skillnad i ett krig där några av världens största militära makter, USA och Ryssland, skickar in vapen på respektive sida.
Däremot kommer det göra att Sveriges möjligheter att vara en röst för medling och diplomati obefintliga. Och det är här vi hade kunnat göra skillnad för krigets offer på riktigt. När vi skickar militär hjälp minskar vår möjlighet att skicka humanitär hjälp.
Det som behövs nu är en röst för att minska militär upptrappning, inte öka den.
Vi frångår nu ett viktigt svenskt ställningstagande gällande vapenexport till stridande part – och använder vapen som ett utrikespolitiskt medel.
Det är en enorm svängning i svensk politik. Innebär det att vi alltid kommer stödja länder som blir invaderade med vapen, eller ska vi anse att vissa har mer rätt att försvara sig än andra? Vem ska avgöra det? Den med mest makt?
Det innebär i praktiken en urholkning av folkrätten om vi inte behandlar invaderade länder efter samma princip. Vi bidrar därmed till att underminera internationell rätt.
Även om den svenska alliansfriheten har urholkats sedan 1990-talet så har den varit viktig och tjänat oss väl. Vi har inte haft krig i Sverige. Vi har inte behövt ställa upp våra söner och döttrar i strid.
Vi har i stället varit en röst för rättvisa och fred. Sverige har historiskt kunnat göra viktiga ställningstagande som till exempel att skicka fältsjukhus till Korea och vi var en viktig röst mot stormakter – USA:s krig i Vietnam och Sovjetunionens inmarsch i Tjeckoslovakien för att nämna några exempel.
Denna politik uttrycktes av de socialdemokratiska ledarna som en solidaritetshandling gentemot de fattiga länder som ville stå utanför stormaktsinflytande. Men vi skickade inte vapen.
Våra militära åtaganden inskränktes till fredsbevarande FN-insatser. Vår militära alliansfrihet gav oss styrka som en tung och viktig röst för fred.
Beslutet att skicka vapen saknar såväl folklig förankring som stöd hos Vänsterpartiets väljare och partiets demokratiskt beslutade politik.
Även om det i riksdag och i högljudda grupper kan låta som om alla är för vapen till Ukraina är så inte fallet.
Enligt siffror från Sifo från den 25 februari var 61 procent inte för att skicka vapen till Ukraina. Och om vi tittar till Vänsterpartiets väljare var siffran 82 procent som inte vill skicka vapen.
Vänsterpartiet har sedan decennier tydliga skrivningar, beslutade av kongress och medlemmar som innebär att vi sagt att alliansfriheten ska försvaras och förstärkas och vapenexporten ska avvecklas. Vi medlemmar har varit tydliga.
Att skicka vapen är inte en förutsättning för Sverige att stötta Ukraina, snarare tvärtom. Vi ska kraftfullt använda vår roll genom sanktioner, protester, humanitärt stöd, diplomatiska samtal och initiativ, ha en generös flyktingpolitik och se över handelsförbindelser.
Som vänster måste vi vara det parti i parlamenten som kan fånga den utomparlamentariska rörelsens krav på fred, som kan samla alla dem som inte ser militär upptrappning som vägen fram.
Låt Vänsterpartiet vara den sansade rösten för humanitärt stöd, för fred och internationell rätt. Vapen har aldrig varit lösningen för att nå fred.
Rossana Dinamarca, fd riksdagsledamot, fd PS- och VU-ledamot och fd vice partiordförande
Eva-Britt Svensson, f d EU-parlamentariker
Martina Skrak, fd kommunalråd i Malmö och fd ledamot i partistyrelsen
Jessika Spångberg, fd ledamot i partistyrelsen och fd ledamot i programkommissionen
Marianne Eriksson, fd EU-parlamentariker
Björn Alling, kommunfullmäktigeledamot, Vänsterpartiet Linköping
Rodi Ailert, fd oppositionsråd Vänsterpartiet Norrköping
Jesper Berglund, distriktsstyrelseledamot, Vänsterpartiet Göteborg
Sergio Lautaro Diaz, distriktsstyrelsen ,Vänsterpartiet Jämtland
Nehro Mostafaee, kommunfullmäktige ledamot, Vänsterpartiet Krokom
Tobias Holmberg, ledamot distriktsstyrelsen Vänsterpartiet Östergötland
Claudia Velasquez, kommunfullmäktige ledamot, Vänsterpartiet Helsingborg
Sofia Frithioff, styrelseledamot Vänsterpartiet Linköping
Francisco Contreras, gruppledare Vänsterpartiet Österåker
Birgitta Sevefjord, Vänsterpartiet Stockholm och medlem i 50 år
Ola Nilsson, Vänsterpartiet Malmö
Mathias Leveborn, Vänsterpartiet Stockholm
Kerstin Sagström, Vänsterpartiet Linköping
Rebecca Johansson, Vänsterpartiet Lund
Mattias Håkansson, Vänsterpartiet Älvsjö-Fruängen
Zohreh Anhari, Vänsterpartiet Dalarna
Erik Andersson Palm, Vänsterpartiet Vantör
Monica Santa Cruz, Vänsterpartiet Kungsholmen
Åsa Brolin, Vänsterpartiet Falun
Laura Purdy, Vänsterpartiet Luleå
EvaLena Varhelyi, Vänsterpartiet Kungsholmen
Henning Sussner, Rubin Vänsterpartiet Malmö
Johanna Anderson Palm, Vänsterpartiet Vantör
Edgar Itte, Vänsterpartiet Kungsholmen
Sandra Monica, Vänsterpartiet Sundsvall
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.