Den demokratiske terroristen Carl Hamilton
Jag bor i Frankrike och här kindpussas det utav bara helvete, kan jag säga. Jag har aldrig gillat det. I bästa fall är det som att åka hiss med en artig halvbekant i ett mycket högt hus: Lite obekvämt, liksom. I värsta fall blir luftpussarna snarare till blöta nedslag som slirar iväg mot ens mun utan att man kommer undan. Hilfe!
Finns det ingen obskyr religion att åberopa, så att man kan avböja kindpussar utan att nån tar det personligt och blir sårad? Jag vill ha en religion som säger ja till svordomar, skörlevnad, alkohol och musik, men bestämt NEJ till kindpussar. Det får inte vara någon tolkningsfråga. Jag vill ha en riktigt solid ursäkt nästa gång.
Nej, uppenbarligen gillar jag inte kindpussandet, och två av de tre programledarna i Halal-tv tycker lika illa vara om att skaka hand. De är muslimska kvinnor, de vill avvärja syndiga tankar så gott det går. Det är ju därför de bär slöja, till exempel. För att de inte vill fresta. Egentligen borde muslimska kvinnor och västvärlden vara typ bästa vänner, för båda är de ju överens om att muslimska män är farliga DJUR som inte kan tygla sig själva.
Men i verkligheten finns ingen sådan god vänskap. I verkligheten sliter Carl Hamilton åt sig någons hand för att han vill skaka den fastän handens innehavare inte vill, kanske på till och med på grund av att hon inte vill. Skulle han känna sig lika provocerad av en gammal nunna som mötte honom med en from nigning? Skulle han tvinga till sig Dalai Lamas hand? Nej, det kan jag ta gift på att han inte skulle.
Någonstans slant det bara, för att det handlade om just muslimska kvinnor och de skall inte tro att de är så jävla speciella, antar jag. Den demokratiske terroristen gick över gränsen, och han vet det själv. Det var rent plågsamt att se honom sitta i SVT Debatt efteråt och febrilt ljuga ihop försvarsrepliker om att han sagt åt svenskar att "åka hem till Iran" bara för att han upprörts över att de verkade vilja MÄLA SIG UT UR SAMHÄLLSGEMENSKAPEN. Hahahaha. Jag såg hur obekväm han var, jag såg hans käkmuskler rycka. Hade han haft någon värdighet så hade han bett om ursäkt istället för att snärja in sig ännu mer. Men nej.
Och det är ju inte bara Carl Hamilton förstås. "Opartiskhet är en av de grundläggande reglerna för svensk public service. Med tv-programmet Halal-TV har Sveriges Television medvetet frångått denna princip", bjäbbade en debattartikel i Aftonbladet häromdagen.
Ja men det gäller väl helgmålsringning också i sådana fall, och det där hiskeliga programmet "Psalmtoppen". Fast de kristna sömnpillren är det ingen som skriver indignerade debattartiklar om. Man kan ju fråga sig varför. Svaret är förstås att vi inte tänker på de gudstjänsterna som partiskt religiösa program, av samma skäl som vi inte tänker på ett debattprogram med fyra män och en kvinna som ett "mansprogram". Kristendomen är normal i vårt samhälle, vita män är normala. Och fastän kvinnor med slöja ses som offer så kommer ingen någonsin att opponera sig mot muslimska mäns turbaner eller den judiska kippan. DET vore väl annars ett intressant ämne att ta sig an?
Jag tycker att all religion är helt sjuk i huvudet. Men jag är också trött på det där med att de svenska muslimerna skall ta seden dit de kommer. Hallå, de är inte turister, de bor här. De har rätt att vara precis som de är. Och vad är väl svensk sed?
Dessutom är vi ju egentligen lika goda kålsupare som muslimerna, eller hur? För okej, vi kräver inte att kvinnor skyler håret, men däremot har vi ju kommit överens om att hälften av vår befolkning bara behöver täcka sitt kön när de badar, men den andra halvan måste även bära en överdel. Jag antar att nästa veckas SVT Debatt kommer att handla om just det här, och att någon gubbe från bortre Mongoliet är där för att försvara att han ryckt bikinitoppen av en kvinna för att det var hans sätt att säga hej.
Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.
Läs hennes blogg här.