Säg upp saudiavtalet nu när vi har chansen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-02-06 | Publicerad 2015-02-05

Carl Schlyter (MP): Landet är en diktatur som förtrycker kvinnor

Sverige försvarar mänskliga rättigheter. Vi ser oss själva och ibland ser även andra oss som goda världsmedborgare. Är du jagad, torterad och på flykt? Välkommen! Lider din befolkning av fattigdom och katastrofer? Sverige kommer!

Vi har länge tyckt att frihandel varit ett vettigt verktyg för att se till att folk här och i andra länder kan få ökat välstånd. Men det finns lägen när handeln kan underminera våra andra mål. För att förhindra detta har riksdagen i bred enighet beslutat om politik för global utveckling (PGU). Överst bland målen står frihet från förtryck. I informationsmaterialet om PGU står det: ”Varje enskild individ ska, ensam eller tillsammans med andra, fritt kunna uttrycka sin åsikt och erhålla och sprida information och tankar. Sverige ska stå upp för de människor som riskerar livet för sina åsikters skull.”

Just nu piskas en bloggare, Raif Badawi, för att han använt denna frihet i Saudiarabien. Hans advokat, Waleed Abu al-Khair, som även har startat en organisation för mänskliga rättigheter har också blivit dömd. Hans straff blev 15 års fängelse för att ha ”uppviglat allmänheten” samt ”förolämpat företrädare för regeringen/myndigheterna”. Sverige har självklart kritiserat Saudiarabien för detta. Men vilken är vår roll i det?

Sverige har sedan 2005 ett avtal om militärt samarbete med Saudiarabien, vi har även ett investeringsavtal och ett tredje avtal om samarbete. Det militära avtalet handlar inte bara om att sälja vapen och vapenteknik utan även om att hjälpa till med kunskapsöverföring. Det handlar till exempel om ”Utrustning och system för elektronisk krigföring (EW) och signalspaning (SIGINT)”. Denna utrustning har dubbla användningsområden. Både tekniken och kunskapen kan utnyttjas för att övervaka dissidenter och försvåra deras kommunikation med omvärlden.

Sverige hjälper alltså aktivt till att bygga upp militären och möjligheterna till övervakning, telekrigföring och signalspaning. Vilka är det då vi hjälper? Så här står det i den senaste rapporten om mänskliga rättigheter i Saudiarabien, från Utrikesdepartementet:

Församlings- eller religionsfrihet existerar inte. Politiska partier och fackföreningar är inte tillåtna och det finns inte någon strejkrätt.

Saudiarabiens organisation för inrikes säkerhet, mabahith, har arresterat politiska och religiösa aktivister, advokater och akademiker under de senaste åren. Fall förekommer där personer hållits frihetsberövade upp till tio år utan rättegång.

Att söka sprida en annan religion än islam är ett allvarligt brott.

Kvinnor måste få sin förmyndares tillstånd för att kunna arbeta, resa utomlands, studera eller ingå äktenskap.

Det existerar en omfattande socialt institutionaliserad och rättsligt sanktionerad diskriminering av kvinnor i Saudiarabien.

I domstol väger en kvinnas vittnesmål hälften så tungt som en mans.

Denna regim må vara en absolut monarki, men det riktiga namnet är diktatur.  Det är en diktatur som har en apartheidliknande behandling av kvinnor.

Sverige har äntligen en regering som har en feministisk utrikespolitik samt bred politisk enighet om att handel ska stödja mänsklig utveckling. Sverige har skrivit på FN:s vapenexportregler som särskilt betonar skydd av kvinnor och barn. Vi har även EU:s exportregler, enligt vilka vi inte ska underlätta internt repression.

Det finns inget annat ord än hyckleri för att beskriva det faktum att vi säljer vapen och signalspaningsteknik till denna regim. Detta avtal måste sägas upp nu när vi har chansen. Om inte, bör vi vara ärliga nog att avsluta vår ambition att vara en humanitär stormakt.

Carl Schlyter