I morgon kan vi ta sista steget in i Nato
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-05-25 | Publicerad 2016-05-23
Svenska Freds: Värdlandsavtalet bakbinder oss från alliansfriheten
DEBATT. I morgon ska riksdagen ta ställning till det värdlandsavtal med Nato som debatterats de senaste månaderna. Om avtalet godkänns kan det komma att bli den sista pusselbiten på vägen mot medlemskap i Nato, något som båda regeringspartierna hävdar att de är emot. Samtidigt har regeringen nyligen tagit initiativ till en satsning på fredsdiplomati.
Tyvärr saknas fortfarande tillräckliga svar på de farhågor som rests kring frågan om Sveriges fortsatta militära alliansfrihet, kärnvapen och risken för ökade spänningar och kapprustning kring Östersjön. Försvarspolitiken och utrikespolitiken drar åt helt olika håll.
1. Kärnvapen på svenskt territorium
Regeringen konstaterar bara att folkrätten och de tal regeringen håller i FN:s generalförsamling om att kärnvapen inte får föras in på svenskt territorium ska respekteras. Men det är ett välkänt faktum, även för regeringen, att Nato har kärnvapen som en central del av sin militära doktrin.
Det är också ett välkänt faktum att exempelvis USA har som policy att aldrig berätta om de har kärnvapen ombord på sina fartyg eller inte. En regering som inte inför ett förbud mot kärnvapen på svenskt territorium, eller inte har kontrollmekanismer för att granska vad andra länder för in i landet, kan aldrig garantera att det inte förs in kärnvapen i Sverige.
2. Upptrappning och fler militära övningar.
Det finns en uppenbar risk för ännu fler militära övningar runt Östersjön, i Norrland och Arktis.
Hur detta kommer att påverka möjligheterna till fred och avspänning har regeringen inget svar på. Inte heller hur fler militära övningar kommer att påverka Sápmi och den samiska befolkningens levnadsvillkor.
Den upptrappning med ökade militära övningar, satsningar på försvarsutgifter och militär avskräckning som pågår både i Ryssland, Sverige och inom Nato kommer sannolikt förvärras ytterligare.
3. En urholkad militär alliansfrihet.
Regeringen må hävda att Sverige som land är militärt alliansfritt. Men säg den regering som vågar säga nej till det politiska tryck som uppstår på att använda svenskt territorium vid en kris.
Avtalet riskerar att bakbinda oss från vår alliansfrihet och handlingsfrihet. Förutsättningarna för att arbeta för det som verkligen behövs – hållbar fred och nedrustning – kommer att minska. Hur ska vi med trovärdighet argumentera för fred och avspänning gentemot andra länder när vi själva fördjupar samarbetet med militäralliansen Nato?
4. En odemokratisk process.
Flertalet organisationer, folkrörelser och diplomater har pekat på problemen med avtalet. Demonstrationer, digitala kampanjer och namninsamlingar har arrangerats.
Inga organisationer involverades i remissförfarandet. Den demokratiska förankringen varit bristfällig, vilket den debatt om avtalet som pågått visar. Inom (S) har distrikten i Skåne och Göteborg samt Stockholms stad riktat stor intern kritik mot partiets avsikter att godkänna avtalet.
Om Sverige vill värna fred och nedrustning är värdlandsavtalet med Nato fel väg.
Sverige kan och bör ta viktiga initiativ för fred och avspänning och den senaste satsningen på fredsdiplomati är ett sådant. Men ambitionerna motverkas om vi samtidigt är med och bidrar till upprustning genom att ingå värdlandsavtalet med Nato. Regeringen för en motstridig politik för fred och säkerhet.
Det är helt oacceptabelt att skriva under ett avtal innan dess att det finns ett ovillkorligt förbud mot att föra in kärnvapen i Sverige och en fördjupad säkerhetspolitisk analys av avtalets konsekvenser. Riksdagen bör därför säga nej till värdlandsavtalet och i stället göra verkliga satsningar på fred och nedrustning!
Anna Ek
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.