Inför 35-timmarsvecka för småbarnsföräldrar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-03-23
Debattören: Kraven i arbetslivet oförenliga med föräldraansvaret – jag hoppas mitt förslag kommer att utredas
Småbarnsåren är livets rusningstid. Andelen tidspressade är mycket högre bland föräldrar än bland dem som inte har hemmavarande barn. Den sammanlagda förvärvsarbetstiden för en småbarnsmamma och en småbarnspappa har i genomsnitt ökat med över 10 timmar per vecka sedan 70-talet. Detta är en viktig orsak till den utbredda tidspressen bland dagens småbarnsföräldrar. Mina studier visar också att lång arbetstid är förknippat med mindre tid för sömn och fysisk aktivitet. Kanske kan detta vara en bidragande orsak till att mammor mycket oftare är sjukskrivna jämfört med kvinnor utan hemmavarande barn?
En del föräldrar utnyttjar rätten att gå ner i arbetstid under småbarnsåren för att minska tidspressen. Könsskillnaderna när det gäller föräldradeltid är dock betydligt större än när det gäller föräldraledighet: 28 procent av småbarnsmammorna och 2 procent av papporna väljer att arbeta 30-36 timmar per vecka för att de har barn. Denna skillnad riskerar inte bara att leda till en kvinnofälla utan också till en mansfälla eftersom pappor får mindre utrymme för att etablera nära relationer till sina barn. Dessutom riskerar barnen i sin tur att få ett svagare känslomässiga stöd från sina fäder.
Mina intervjuer med män som arbetar pappadeltid visar att detta ovanliga val grundar sig i att de vill vara en närvarande pappa och att de vill bidra till att familjen ska slippa en tidspressad vardag. Pappadeltid hänger dock intimt samman med socioekonomisk klass. Bland högre tjänstemän arbetar drygt fem procent pappadeltid, medan siffran för arbetare och lägre tjänstemän bara är en procent.
Varför är det då så få pappor som arbetar föräldradeltid? Ja, enligt min analys beror det bland annat på att det finns en stark förväntan på småbarnsföräldrar att de ska arbeta heltid. Liksom att en traditionell mansroll lever kvar som uppfattas som oförenlig med deltidsarbete. Detta är strukturella problem. De existerande politiska förslag som finns, bland annat att förlänga föräldraförsäkringen så att lediga dagar kan tas ut efter att barnet har börjat på förskolan, skulle inte påverka dessa strukturer.
Jag har i min avhandling i stället utvecklat ett förslag om en frivillig 35-timmarsvecka för småbarnsföräldrar. Förslaget innebär att de mammor och pappor som arbetar 35-timmarsveckor skall få en viss statlig kompensation för inkomstbortfallet under exempelvis ett par år. Med en individuell ersättning som inte kan överlåtas på partnern skulle en familj med två föräldrar få ungefär dubbelt så stor ersättning om båda arbetade 35-timmarsvecka jämfört med om bara mamman arbetade 30-timmarsvecka.
Detta skulle skapa incitament för pappor att bryta mot genusstrukturerna samtidigt som det skulle kunna öka arbetsgivarnas acceptans för föräldrar som vill utnyttja denna möjlighet för att få vardagslivet att fungera bättre. En sådan ersättning skulle också skapa bättre möjligheter för lågavlönade att genom kortare arbetstid få en högre tidsmässig välfärd. Man kan också tänka sig generösare villkor för ensamstående föräldrar.
Jag ifrågasätter om dagens krav i arbetslivet är förenliga med det föräldraansvar som barn behöver och som är en grundpelare för en positiv samhällsutveckling. Min förhoppning är att förslaget om en frivillig 35-timmarsvecka för småbarnsföräldrar kommer att utredas för att se hur det praktiskt skulle kunna utformas och vilka samhällsekonomiska effekter det skulle få på kort och lång sikt.
Jörgen Larsson