Varför får jag aldrig chans att bli pappa?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-08-20 | Publicerad 2016-08-19
Debbatören: Världen är full med barn som längtar efter en familj – men jag får inte adoptera
DEBATT. Vad kallar du dina föräldrar?
Har de inga egna barn?
Ok, du vill också adoptera?
Vill du inte ha egna barn?
Tänk om jag fått en slant var gång jag fått dessa frågor. Då hade adoptionskostnaderna nästan varit hanterbara...
Jo, jag vill ha ett eget barn. Helst genom adoption.
Mina egna föräldrar kallar jag för mamma och pappa och de har ett eget barn. Mig.
Jag kom till Sverige när jag var tre månader gammal. Jag är evigt tacksam för det. Hur mitt liv skulle sett ut annars har jag ingen aning om, men med stor sannolikhet skulle jag levt i extrem fattigdom.
I dag är jag godkänd av svenska myndigheter för att få adoptera som ensamstående. Jag är otroligt glad för det. Trots det glömmer jag inte mitt första samtal med en adoptionsagentur.
- Ja, du kommer säkert bli godkänd med du lär aldrig få adoptera som singel.
Bakgrunden till detta var att givarländerna nästan uteslutande inte tillåter singeladoptioner. Speciellt inte till ensamstående män.
Det som "erbjuds" ensamstående är barn med särskilda behov. Handikapp och psykisk ohälsa som några exempel. Dessa barn behöver också tas om hand men är det bara jag som inte förstår matematiken här? Borde det inte vara tvärtom?
Att man måste vara två för att få adoptera ett sådant barn. Två som kan avlasta och hjälpa varandra. För barnets skull.
Den 1 april 2016 blev det lagligt i Sverige för ensamstående kvinnor att få möjligheten till assisterad befruktning. Det är bra.
Surrogatmödraskap är däremot inte tillåtet i Sverige.
Vi vet att svenska par, sam- som olikkönade, reser till andra länder för att anlita en surrogatmoder.
Just surrogat diskuteras ofta.
Adoptionsfrågan är det tyst om. I riksdagens kammare är det ingen prioriterad fråga. Sverige har inte tagit upp frågan med givarländerna i speciellt stor utsträckning.
Är biologin så viktig? Barnhem över hela världen är fulla med barn som längtar efter en familj.
Jag kan förstår att biologi är viktigt för vissa. Det är i många fall också lättare och billigare, att välja andra vägar än adoption.
Det hindrar inte att jag måste fråga.
Borde vi inte arbeta stenhårt på att hitta lösningar för att först och främst, hjälpa de barn som redan finns?
Patric Nilsson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.