Wollter: Om konsten att citera falskt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-03-04 | Publicerad 2016-03-03

Sven Wollter läser gärna Peter Kadhammars kolumner i Aftonbladet. Ofta delar han också hans synpunkter. Men inte den här gången.

REPLIK. Peter Kadhammars kolumner läser jag gärna. Ofta delar jag också hans synpunkter, men som politisk analytiker är han måhända inte den vassaste kniven i lådan.

När han nu sjunger kompromissernas lov (AB 2/3) använder han mig som ett avskräckande exempel på ovilja att gå till mötes. Men han gör det på ett lite skurkaktigt maner i sin citatteknik. Det är sant att jag sagt att jag retar mig på politiker som tar heder och ära av varandra i den offentliga debatten för att sedan krama om varandra i fikarummet.

Men det Kadhammar klokt nog, för att gynna sin argumentering, avstår från att nämna är fortsättningen på mitt resonemang, vilket går ut på att man överger ideologierna för att, som jag säger, samlas i en ormgrop i mitten. Jag säger, att jag saknar de tydliga motsättningarna som ger oss, som skall ta ställning i val till de olika riktningarna i politiken, en möjlighet att se vad som egentligen skiljer dem åt.

Det talas ofta om ideologiernas död, och det stämmer ganska bra när det gäller riksdagens verksamhet, men inte när det gäller folket som helhet.

Kadhammar skulle göra sig till en fluga på väggen i svenska kök så skulle han lära sig att just det jag påtalar är ett ämne som verkligen upptar människors tankar. Jag tror att en av de vanligaste replikerna såväl på jobben som hemmavid är: Det spelar väl fan ingen roll vad jag tänker och tycker, dom däruppe lyssnar inte till oss.

Och det gäller framför allt vänstern. Och särskilt Arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Dom där högerut är bättre på att hålla sina löften: De som redan har skall ha mer, kosta vad det vill, men vi som vill att solidariteten inte bara skall gälla uppåt är i behov av en tydligare och, förlåt mig Kadhammar, skoningslös arbetarpolitik.

Klappar på axeln kan kännas skönt ett tag, ungefär som när man pissat på sig, men sprider sig snart med en obehaglig doft av feghet.

Låt oss få tydlighet i politiken.

För övrigt anser jag att NATO skall man hålla sig utanför.

Sven Wollter

Följ ämnen i artikeln