Statlig eller kommunal skola spelar ingen roll
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-02-11
Biträdande rektor: Gjort är gjort – nu behöver skolan arbetsro
Den statliga skolutredningen om kommunaliseringens effekter visar att kommunaliseringen var ett misstag. Men att förstatliga skolan är inte den mirakellösning många hoppas på.
Nu när den av Jan Björklund beställda kommunaliseringsutredningen är publicerad och debatterad, kan vi väl bara konstatera att kommunaliseringen inte blev vad den var tänkt att bli och släppa frågan om huvudmannaskapet.
Det är dags att stat och kommun skakar hand och gör om och gör rätt.
Det är dags att skolans experter, lärare och skolledare, får ta hand om skolan i lugn och ro, med rätt förutsättningar att göra sitt jobb.
Det är dags att lärare får koncentrera sig på sin undervisning medan rektorer får vara pedagogiska ledare.
Leif Lewin beskriver i sin utredning att ett av skälen till kommunaliseringen var att öka möjligheterna för kommunerna att anpassa skolornas verksamhet efter lokala behov. Det har gått sådär. Men huvudmännens misslyckande med att säkra likvärdigheten och kunskapsresultaten för eleverna, betyder inte att ansvaret ska lyftas från kommunerna. Däremot borde det betyda att kommunerna till slut får den stöttning som behövs från staten, och som skulle getts från början, för att klara sitt uppdrag. Skolorna i sin tur bör få den stöttning som behövs från kommunerna. Det borde vara lika självklart som att elever som har svårt i skolan inte slängs ut, utan ges det stöd som hjälper dem att nå sina mål. Kan åtgärdsplaner upprättas på elevnivå, kan de upprättas på skol- och kommunnivå också.
Det som behövs nu är att stat, kommuner och rektorer tar gemensamt ansvar för den viktiga samhällsbärande verksamhet som skolan är. Inte bara i teorin, utan även i praktiken. Att utbilda och anställa fler lärare, minimera den administrativa bördan, höja lönerna, satsa på mindre klasser och att sätta in det stöd som krävs för att möta elevernas behov för att klara sin skolgång, är beroende av kunskap, vilja och budget mer än huvudmannaskap. Med den enkla, men grundläggande, utgångspunkten att elevernas utveckling och framgång i skolan alltid ska sättas i främsta rummet, kan mycket förändras till det bättre med start redan i dag.
Svensk skola behöver inte fler politiska strider, förändring av huvudmannaskap eller andra reformer. Svensk skola behöver arbetsro. Avprofessionaliseringen i skolan som skett under en alltför lång tid, måste ta slut nu. Både PISA-resultaten och Leif Lewins utredning signalerar att det får vara slut med att ansvariga politiker och tjänstemän flyr sitt eget ansvar och letar syndabockar. Och kanske skulle lite bekräftelse till de kommuner och skolor som kämpar för att ge sina elever en bra skolgång vara både klädsamt och välbehövligt för lärarnas kollektiva självbild.
Visst finns det stora problem i svensk skola. Men allt det framgångsrika arbete som också sker behöver lyftas fram mer. Det arbete som gör att utbildare från andra länder besöker Sverige för att förstå hur samarbetsförmåga, problemlösning, kreativitet och självständighet kan vara så utvecklat bland våra barn och unga. Karriärtjänster och höjda löner i all ära, men lärarbristen blir inte mindre om bilden av skolan fortsätter svartmålas.
Samhället och skolan har förändrats under de 25 år som kommunaliseringen varat. Det fria skolvalet och etableringen av friskolorna har också bidragit starkt till en ökad segregation och minskad likvärdighet. Vi har i dag den skola som vi själva skapat. Det är dags att alla tar sin del av ansvaret för att forma den skola vi vill ha i framtiden.
Vesna Prekopic,
Tjänstledig biträdande rektor Botkyrka, frilansjournalist