Publicerad:

Vi älskar vinst – och ser inte faran i krisen

Finansmannen Mikael Nachemson: Så kan ett litet virus få hela systemet på fall

Publicerad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Dagens enögda fokusering på vinstmaximering och aktieägarvärde har fått härja alltför fritt, alltför länge, utan tillräckliga motkrafter. En av grundvalarna i kapitalismen, tilliten, håller på att försvinna. Detta måste bekämpas, skriver finansmannen Mikael Nachemson.
Foto: GETTY (Montage)
Dagens enögda fokusering på vinstmaximering och aktieägarvärde har fått härja alltför fritt, alltför länge, utan tillräckliga motkrafter. En av grundvalarna i kapitalismen, tilliten, håller på att försvinna. Detta måste bekämpas, skriver finansmannen Mikael Nachemson.

DEBATT. Hur kommer det sig att ett litet virus kan skapa en känsla av armageddon? Kanske för att lägets allvar med rätta väcker frågan om vilket samhälle vi vill ha i morgon.

Inom loppet av cirka tio år upplever vi nu för andra gången hur det krävs gigantiska insatser från penningpolitiken såväl som finanspolitiken för att undvika att det samhälle vi känner i dag imploderar.

Denna situation är skapad av ett system, med för små marginaler för det oförutsedda, där skuld anses som självklart och sparande inte önskvärt. Vi har gemensamt byggt ett system som är alltför komplext och instabilt. En livsfarlig brygd har skapats mellan målet ständig tillväxt, vinstmaximeringens lovsång och den ökande skuldsättningens bidrag till denna situation.

Trots den varning vi erhöll under finanskrisen 2008 fortsätter den ohämmade skulduppbyggnaden med kraftigt understöd från världens centralbanker.

​Vi vill inte i tillräcklig omfattning se svagheterna i detta samhällsbygge. Vi är alltför många som tjänar på detta system. Eller vad sägs om räntor som går till noll vilket innebär att sparande är imbecillt, att ta på sig skuld är briljant samtidigt som bostäder och aktier exploderar i värde.

Ett fåtal kan ta del av denna dans runt guldkalven. Att få lån förutsätter nämligen höga inkomster, tillgångar eller arv.

​Vi är nu på god väg att också bygga in oss i en situation där det kommer vara omöjligt att höja räntorna. Storleken på vår skuld och den ökade kostnaden av höjda räntor riskerar att alltför negativt påverka konsumtion och reformutrymme. Risken för inflation blir uppenbar.

Vem blir den relativa vinnaren? Jo, återigen hushåll med reala tillgångar och höga skulder. Alltså de individer som redan befinner sig på insidan av samhället. Utrymmet för reformer försvinner. Spänningarna i samhället riskerar att öka ytterligare.

Vi måste komma till insikt om att farten har blivit för hög. Detta betyder konkret att vi måste sänka risknivån.

Uppenbart är att vår förälskelse i vinst och pengar grumlar vår förmåga att bedöma denna risk. Dessvärre är detta ett synnerligen rationellt förhållningssätt eftersom vi lärt oss att krafter kommer till undsättning så fort det krisar.

Ovan är inget annat än ett marknadsmisslyckande. Trots dagens insatser är risken stor att våra skyddsnät för gemene man kommer att visa sig vara otillräckliga. Låga räntor och massiva stödköp från centralbankerna innebär däremot ett omedelbart stöd för de som sitter på finansiella tillgångar.

Kortsiktigt behövs absolut insatserna men när krutröken skingras måste vi ta tag i avigsidorna.

Med gemensamma krafter måste vi tillbaka till en mer inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt. En långsiktig plan måste tas fram. Den reala ekonomin måste få styra.

Finanskapitalismen har drivits för långt. Den gigantiska skuldbyggnad som fortsätter måste tyglas. Incitamenten som styrt måste i grunden förändras och framgent premiera långsiktighet, ett sunt risktagande och anpassas till ett samhälle som håller ihop.

Kapitalismen som ekonomiskt system har betytt oerhört mycket för samhällets välstånd, men skulduppbyggnaden i det globala samhället har fått pågå för länge och alltför ohämmat.

Dagens enögda fokusering på vinstmaximering och aktieägarvärde har fått härja alltför fritt, alltför länge, utan tillräckliga motkrafter. En av grundvalarna i kapitalismen, tilliten, håller på att försvinna. Detta måste bekämpas.


Mikael Nachemson, ordförande Påmind. Före detta koncernchef E.Öhman J:or, Custos, Bure.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här

Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad: