Vi köper städhjälp – och flyger till Mallis
Ungefär 100 000 svenskar gjorde under 2008 avdrag för hushållssysslor i hemmet. Återstår alltså ett antal miljoner som inte gjorde det och som förmodligen håller andra frågor än RUT-avdraget högre inför höstens val. Att just detta avdrag nu diskuteras så febrigt beror självklart på att det utnyttjas flitigt av oss hårt arbetande opinionsbildare. För oss vars vardag hänger på köpta tjänster är avdraget en gåva. Vi skulle klara räkningarna ändå, men pengarna som blir över ger en rymligare budget inför sommarens semester. Så är det.
Oviljan att tala klarspråk kring avdraget för hushållsnära tjänster är utbredd. Moderaternas Per Schlingmann skrev tidigare här i veckan på debattplats att denna sektor rymmer de nya gröna jobben. En logik som säger att vi lägger pengar på att få fint i hemmet i stället för att flyga till Mallorca eller Thailand. Fel. Det är tvärtom, vi köper städning så vi kan jobba jättejättemycket och ha råd ATT åka till vårt hyrda hus på Mallorca i juni.
I veckan landade Aftonbladets granskning av elitsossarnas iver att göra avdrag som en hårig apa i knäet på de rödgröna. De överslätande ursäkterna har stått som spön i backen. I korthet har det gått ut på att toppsossarna som granskats faktiskt bara följer reglerna. Det går ju knappast att säga emot, men det är heller inget argument som flyger. Den klarsynte socialdemokratiske ordföranden för Västerbottens partidistrikt, K G Abramsson, ringade in problemet när han enkelt konstaterade ”att använda avdraget vore att inte tro på våra egna idéer.” Det är ungefär så många av oss väljare ser på saken. Särskilt med tanke på att de granskade avdragen gjordes under 2008 när man fortfarande var tvungen att göra sig omaket med Skatteverkets blanketter och ansöka om avdrag. Det var knappast något som staten körde ner i halsen på en.
Möjligen finns förklaringen till detta pappersgnetande att hitta i ålderskategorin bland de avdragsglada sossarna. Leif Pagrotsky är 58 år, Jan Eliasson 69 och Göran Persson är 61. Med undantag för Ylva Johansson, 46, och Erik Åsbrink, 63, med gemensamt barn i 10-årsåldern, så lyser småbarnsföräldrarna med sin frånvaro. Och det är inte konstigt. Det fanns inte på världskartan att jag skulle sitta med blanketter för att få avdrag eftersom det tog för lång tid. Nu har administrationen flyttats över på företagen och jag kan använda tiden till att lösa resten av – ursäkta uttrycket – livspusslet. Det vill säga ungarna och jobbet. Ett livspussel som den borgerliga alliansen vill lösa med köpta tjänster, en lösning som den rödgröna alliansen inte lyckats formulera ett slagkraftigt alternativ till.
Maud Olofsson (C) är den i svensk politik med skarpast blick för vardagens små jävligheter. Senast levererade hon förslaget att montering av IKEA-möbler ska vara avdragsgillt, liksom en promenad med hunden. Sorgligt liv kan tyckas. Har man köpt en Schnauzer borde man rimligen ha tid att ta en tur i parken med den. Men för de allra flesta svenskar är den nya sköna världsordningen där alla har downshiftat, jobbar sex timmar och slutat konsumera onödiga saker i plast, långt borta. Till dess kommer vi dubbelarbetande, Schnauzerägande, bostadsrättsinnehavande småbarnsföräldrar vänta på Voff-avdraget och fortsätta att sova med bettskena.