Ingen politiker tar ansvar för schabblet under tsunamikatastrofen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-11-25
Det har varit hårt men trots allt ändå hoppfullt att läsa Aftonbladets serie om barnen som förlorade sina föräldrar i tsunamikatastrofen. Det tar tid att komma över sorgen över att ha förlorat en nära anhörig. Det förstår inte alltid omgivningen. Har man inte den erfarenheten är det lätt att klämkäckt konstatera att det är dags att sluta sörja och gå vidare.
Det var någon som sa att tsunamin inte var en katastrof eftersom den inte påverkade samhället nämnvärt. Det kanske är sant. Men jag tror ändå att tsunamin har gett oss en tankeställare. Ingen är försonad från naturkatastrofer. Det är bra om det finns en beredskap. Vad tsunamnin visade med allra största tydlighet är att vår krisberedskap inte fungerade. Det var för många myndigheter som hade ansvar och ingen som bestämde. Myndigheternas byråkratiska kräftgång är bra om vi ska bygga en väg men när det krävs snabba flexibla insatser krackelerar organisationen. Det värsta av allt var att ingen politiker heller tog något ansvar. Fortfarande har det inte skett. Ingen vill vara ansvarig för schabblet under tsunamikatastrofen.