Charlie Sheens värsta problem är inte HIV
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-11-18
Sexualupplysare: Nu måste vi ta tag i epidemin av fördomar
DEBATT. Charlie Sheen har berättat i tv att han är hivpositiv. Det är ett modigt beslut. Men han träder fram bara delvis frivilligt. Han har en tid utsatts för offentlig smutskastning och ryktesspridning. Privat har han också utsatts för utpressning. Att prata i tv är Charlie Sheens försök att stoppa denna vidriga karusell.
Ju mer Charlie Sheen berättar, desto tydligare blir det att hivviruset inte är hans egentliga problem. Charlie Sheen medicinerar och har fått ner mängden virus till omätbara nivåer. Viruset finns nu endast undangömt i hans kropp. Risken för att överföra hiv genom sex är oerhört liten. Charlie Sheen kan leva ett fullgott och hälsosamt liv, utan att begränsas av viruset.
Istället är det andra problem som spökar. Diagnosen har fått Sheen att känna skam och tvivla på sig själv, vilket har lett honom djupare in i hans missbruk. Och det är inte konstigt att han känt skam, när andra människor betett sig så illa.
När Charlie Sheen nu berättar om sjukdomen får han gång på gång svara på intima frågor. ”Har du sex?” ”Utan kondom?” ”Tar du droger?” ”Har du någon gång tagit narkotika genom spruta?” Det är som om Sheen står inför en moralisk domstol. Exflickvänner rings upp och får intima frågor om deras sexliv. Omgivningen beter sig som om han blivit av med rätten till privatlivets integritet, bara för diagnosens skull.
Så här ska inte en människa behandlas efter att den drabbats av sjukdom. En sådant bemötande väcker bara lidande. Charlie Sheens egen läkare medger att det inte är viruset som är Sheens största problem. Kanske kommer depressionen och alkoholen att förkorta hans liv, men hiv kommer inte att göra det.
Därför belyser Charlie Sheen att vi gått in i en ny fas i västvärlden, beträffande hiv. Medicinskt har vi gjort mirakulösa framsteg. Vi kan stoppa aids. Men ännu har vi en epidemi av fördomar, diskriminering och ryktesspridning av hivpositiva som vi måste ta itu med.
Det är alltså inte längre den hivpositive som är bärare av sjukdomen i västvärlden. I dag är det de förmodat hivnegativa som har sjukan, en fördomssjuka. Sjukan tar sig i uttryck på många sätt:
Ett symptom är att det finns hivnegativa som gallrar bort hivpositiva sexpartners. Detta är ett ologiskt beteende, eftersom vi idag vet att kondom och mediciner skyddar mot överföring. Det går att tryggt ragga på en person med positiv hivdiagnos på krogen.
Ett annat symptom är det sämre bemötande som hivpositiva kan få inom vården eller på sina arbetsplatser. Det finns en överdriven oro för blodsmitta. Självklart är blod en smittorisk för sprutnarkomaner, men i vardagliga situationer där människor skadar sig och blöder finns ingen smittorisk. Denna överdrivna rädsla är inte logisk, utan fobisk.
Ett tredje symptom är den sociala degradering som hivpositiva riskerar. Det finns de som blir utfrysta efter att deras diagnos kommit fram. Därför tvingas människor leva med sin hivstatus i det fördolda. Här måste hivnegativa sluta att agera som moralpoliser. Det är inte ”finare” eller ”moraliskt upphöjt” att vara hivnegativ. De allra flesta har någon gång slarvat med skydd vid sex. Det är bara slumpen som gjort att vissa drabbats av hiv och andra inte.
Charlie Sheen har tagit ansvar för sin sjukdom genom att medicinera. Nu måste det omgivande samhället påbörja en annan sorts medicinering. Vi måste stoppa fördomarna och okunskapen. Det är nästa stora steg i kampen mot det mänskliga lidande som hiv fört med sig i världen.
Inti Chavez Perez
Sexualupplysare och författare