Mumie-tv ett bottennapp
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-14
Fonus informationschef: Dekadensen verkar nu ha nått döden
Dekadensen verkar nu ha nått döden, vilket – om man nu vill se något positivt med det – i sig kan innebära att världen nu äntligen kommit nära vändpunkten när det gäller moraliskt förfall. Inte så att jag menar att mumifiering av avlidna är något skamligt, tvärtom har vi i alla tider tagit hand om våra avlidna på olika sätt i olika kulturer och skeden och de gamla egyptiska mumifieringarna inger respekt. Ledstjärnan har också alltid varit respekt för den döde och hänsyn och omtanke om de efterlevande.
I dag kremeras 75 procent av alla avlidna i Sverige och 25 procent begravs i en jordgrav eller gravkammare i sin kista. För 50 år sedan var siffrorna de omvända, så visst sker förändringar. Balsamering med avsikt att den döda ska bevaras för alltid förekommer allmänt i de anglosaxiska länderna och framför allt i USA. Mumifiering sker många gånger oavsiktligt beroende på gravens beskaffenhet och den dödes kondition. Begravningen är dock en angelägenhet mellan den döde och hans närmast efterlevande och oavsett begravningsmetoden är avsikten att den döde för alltid ska få ro i sin grav och inte av kommersiella skäl visas i sensations-tv och ställas ut till allmänt beskådande i någon utställningsmonter.
Tv-bolaget i England som nu annonserar efter dödssjuka objekt att visa upp och sedan mumifiera inför allas beskådande får inga poäng av mig. Det är lätt att genomskåda att den enda drivkraften de har är kommersiell, ruttet kommersiell. Hade det funnits en seriös avsikt att undersöka hur mumifiering skulle kunna ske i modern tappning hade metoden naturligtvis varit en helt annan. Det hade varit en metod som på vetenskaplig väg hade forskats fram för att därefter presenteras som ett alternativ eller komplement till balsamering. Att som nu efterlysa frivilliga dödssjuka människor att exponera och som i efterhand inte kan ångra sig skapar ingen respekt för de kreativa programmakarna som gråvt längst ner i sophögen för att finna något så makabert och sensationellt som ingen tidigare hittat (vilket inte är lätt i konkurrens med alla fantasifulla såpor som produceras).
Med dagens lagstiftning skulle det engelska tilltaget inte vara möjligt i Sverige. Här ska en avliden begravas inom två månader efter dödsfallet. Endast om särskilda skäl uppges kan anstånd ges att begrava den döde senare. Det är vår folkbokföringsmyndighet Skatteverket som hanterar sådana ansökningar och jag är tämligen säker på att jag inte skulle få anstånd med att begrava min mamma om jag som skäl uppgav att jag ville visa upp henne i en tv-serie, vare sig det handlade om att visa hur hon mumifierades eller hur hon förruttnade.
Bo Forslund