Det tog 27 månader och 70 sprutor att bli gravid
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-04-11
Rebecca Weidmo Uvell: Underlätta för ofrivilligt barnlösa – tillåt embryodonation
Robert Edwards, mannen som skapade IVF (provrörsbefruktning) har avlidit. Man beräknar att ca 4 miljoner barn har fötts mellan 1978 och idag tack vare hans teknik. Det är en helt fantastisk siffra och 2010 belönades han med Nobelpriset i medicin.
Kortfattat går tekniken ut på att kvinnans äggproduktion stimuleras via hormoner för att få ut så många ägg som möjligt. Via ett ingrepp med bedövning tas äggen ut samma dag som mannen lämnar spermier. Sedan sammanför man dem och därefter är det bara att vänta och se vilka som delar sig. Några dagar senare, om de finns ett embryo, sätts detta in i livmodern via en enkel gyn-undersökning. Tre veckor senare testar paret om de är gravida via ett vanligt graviditetstest.
Om det blir mer än ett embryo fryser man ner dem i max fem år. Frysta har samma chans att bli ett barn som ett icke-fryst. Men om paret inte vill ha fler barn finns idag bara två alternativ: donera till vetenskap eller slänga. Att donera ett embryo man inte vill ha till ett barnlöst par är idag inte tillåtet. Så varje år kastas en massa potentiella barn. De som inte lyckas själva tvingas utomlands för embryodonation.
Det är verkligen bedrövligt att vi slänger bort potentiella barn när det finns så många längtande föräldrar som inte vill något hellre än att adoptera dem och förhoppningsvis bli gravida. Spermiedonation och äggdonation är redan tillåtet. Men det finns hopp. Statens medicin-etiska råd (SMER), som är rådgivande till regeringen, tycker nu att reglerna ska ändras och att donation av embryon ska tillåtas även i Sverige.
Att längta efter ett barn men inte kunna få något är helt fruktansvärt. Du har träffat mannen i ditt liv och ni har bestämt er. Du är redo. Men ingenting händer. Runt omkring dig i ditt liv blir folk gravida, får små bebisar, blir familjer men inte ni. Du ser gravidmagar överallt på stan, de förföljer dig, du tvingas låtsas bli sjuk när inbjudningar till barndop och kalas trillar in för att du inte orkar spendera en enda minut till i sällskap med en bebis. Du börjar låtas att bli glad när folk återigen blir gravida fast du vill skrika ”men ni har ju redan ett barn! Det är MIN tur nu!”. Jag vet precis hur det känns. För jag har varit där.
Det tog 27 månader. Efter 70 sprutor, 25 gynundersökningar och 4 st IVF-försök visade sig äntligen det blå strecket på graviditetstestet. Jag kommer aldrig glömma den dagen. För jag har aldrig varit så lycklig, så lättad och tårarna sprutade. Men det fanns ett frågetecken kvar. Vi hade fått sätta in två embryon. Så nu återstod mer väntan, till det första ultraljudet i vecka åtta. Den 10 december 2010, samma dag som Edwards hedrades med det finaste priset i världen för att han gett miljoner människor den finaste gåvan, åkte vi för att titta på vår gåva. Samma dag som jag fyllde 35 år. På skärmen slår ett litet litet hjärta fort. Precis som det ska. Och bredvid slår ett till. Den 29 juni 2011 föds två små underbara pojkar, två små mirakel, två bevis på det fantastiska som Edwards hjälpt världen med.
Våra söner var en gång också embryon på några celler, samma storlek som de frysta som slängs. Det går nästan inte att tänka tanken att de hade kunnat slängas, under andra omständigheter. Reglerna om donation borde ha ändrats för länge sedan. Regeringen borde därför så snart som det är möjligt göra som SMER rekommenderar. Låt människor själva få välja om de vill hjälpa andra barnlösa par och donera de embryon de inte vill ha. Hade vi haft några frysta kvar hade svaret varit självklart.
Rebecca Weidmo Uvell