Nu skapar politiker krig mellan lärare
Debattören: Lärarlönelyftet förstör samarbetsklimatet i svenska skolan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-11-03
DEBATT. När gudinnan Eris rullade in ett guldäpple i Olympen med påskriften ”till den skönaste” uppstod en dispyt mellan gudinnorna Hera, Afrodite och Athena om vem som borde få äpplet. Genom att muta Paris, prins av Troja och domare i frågan, fick Afrodite äpplet. Afrodites muta till Paris, att få ta den vackraste av kvinnor, Sköna Helena med sig hem till Troja, hade en hake, hon var redan gift med kungen av Sparta. Så kom det sig att Erisäpplet av guld blev stridsäpplet som gav upphov till det Trojanska kriget.
2013 rullade alliansregeringen in ett guldäpple till Sveriges lärare. De bästa lärarna skulle få bli förstelärare med 5 000 kronor mer i månadslön. Bara var tionde lärare fick bita i det goda äpplet. Nu 2016 rullar den rödgröna regeringen in nästa guldäpple till Sveriges lärare.
De som är lite mindre skickliga än förstelärare, men bättre än övriga, ska få 2 500 till 3 500 kronor mer i månadslön. Så skapas andrelärare som också får smaka på det saftiga köttet i statens äpplen. Dessutom kan dessa båda äpplen förenas för de lärare som rektorerna sätter allra främst.
Flera av dessa superlärare (?) blir därför nu ytterst välbetalda. Baksidan är att ungefär hälften av Sveriges legitimerade lärare, tredjelärarna, står stigmatiserade utanför de statliga lönesatsningarna och är kvar i låglöneträsket.
Det finns många olika idéer om varför kunskapsförmedlingen fungerar allt sämre i den svenska skolan. En sak verkar dock alla - politiker, debattörer, föräldrar, elever och även skolforskare – vara överens om, nämligen att den viktigaste faktorn för att kunna vända kunskapsutvecklingen i svensk skola är lärarna.
Högre lön, utvecklingsmöjligheter och att kunna koncentrera sig på kärnuppdraget, undervisningen, är det som behövs för att höja lärarnas status i samhället, locka dugliga människor till yrket och få dem som redan finns där att stanna. Detta är alla ovan uppräknade aktörer överens om, liksom att det är viktigt att lärare lär av varandra och att samarbetet mellan lärare borde öka.
Staten förlorade kontroll över lärarnas löner när man kommunaliserade skolan i början av 1990-talet.
Uppenbart är att en substantiell satsning på alla lärares löner nu efter mer än tjugofem år av kommunal försummelse skulle bli en dyr affär och ge upphov till kompensationskrav från andra grupper i samhället.
Det system man valde med förste- och numera även andre- och tredjelärare är kanske billigare. Men det är inget som befordrar samarbete.
Min nära nog fyrtioåriga erfarenhet som lärare på gymnasiet, rektor och gymnasiechef säger mig att de allra flesta lärare arbetar hängivet och efter bästa förmåga. Jag menar därför att lärarlönerna generellt måste öka så att dugliga människor väljer denna yrkesbana i konkurrens med andra karriärer.
Politiker av alla färger har förbisett att rektorer, som i praktiken är de som fördelar lönepotter, ofta har fler än 30 lärare vardera att ansvara för.
De verkar också bortse från att läraryrket, i de flesta fall, är ett ensamjobb som utförs i klassrum där insynen i praktiken är liten. Rektorsjobben är dessutom slitsamma och inte särskilt välbetalda. Omsättningen av rektorer är därför mycket stor.
Eftersom rektorerna av dessa skäl i många fall har dåliga kunskaper om hur lärarna utför sitt arbete kan deras möjligheter att fatta välgrundade beslut redan om årliga lönepotter sättas i fråga. Nu när staten går in och tvingar rektorerna att skikta lärarna med de fullkomligt omotiverade trappstegen på 8 000 kronor, 5 000 kronor och 3 000 kronor blir resultatet ofelbart stora och helt oskäliga löneskillnader lärare emellan.
De två guldäpplen som rullats in av politiker av alla kulörer i Sverige har förstört samarbetsklimatet i den svenska skolan.
Inte ens tvedräktens gudinna Eris skulle kunna hitta på ett mer raffinerat sätt att göra det på.
Tommy Sandebring
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.