Låt näringslivet fixa klimatbiffen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-27
Hamburgerdirektören: Livsmedelssektorn slipper för lätt undan i klimatdebatten
Ett av skälen till de misslyckade förhandlingarna i Köpenhamn är att näringslivet inte bjudits in att leverera lösningar på klimatproblemen. Den starka tron på politiska förhandlingar bromsar processen för att skapa starka avtal. Inför fortsatta klimatförhandlingar måste politiken bygga en starkare allians med företagare som vill bidra till förändringen och som är villiga att ta sitt ansvar.
För att det ska vara möjligt måste den politiska diskussionen om klimatpåverkan vidgas från dagens fokus på utsläppskällor, som transporter eller kraftproduktion, till ett systemperspektiv på hela samhällssektorer, som livsmedels-produktion. Det skulle helt klart underlätta om man vill engagera fler företag och företagsledare, som lätt ställs utanför dagens diskussion.
Låt mig ta mitt företag, Max Hamburgerrestauranger, som ett exempel. Vi är ett tjänsteföretag i livsmedelsbranschen, där hela vår klimatpåverkan kommer från våra inköp av produkter och tjänster. Vi utnyttjar transporter, köper in energi och råvaror till våra hamburgare. Just nötköttet i våra hamburgare står för övrigt för 70 procent av vår samlade klimatpåverkan.
I Sverige och EU står livsmedelskedjan, från jord till bord, för någonstans mellan 25 och 35 procent av klimatpåverkan. Det är ungefär lika mycket som transportsektorns andel av de svenska koldioxidutsläppen och nästan lika mycket som hela energisektorn släpper ut i EU.
Samtidigt slipper livsmedelssektorn alltför lätt undan i klimatdebatten när den politiska debatten handlar om transporter och energi, trots att det är just genom ett systemperspektiv som mycket skulle kunna göras genom ganska små medel.
Det handlar om så självklara saker som att uteslutande köpa miljömärkt el, använda bilar som går på förnybara bränslen och att välja energieffektiva lokaler. Som många företag kan vittna om är dessutom minskad resursförbrukning, genom energieffektivitet och snålande på el eller vatten, lönsamma åtgärder som det är rentav oansvarigt att inte genomföra.
Ett ytterligare steg är att ge kunderna möjlighet att styra sin klimatpåverkan genom att göra det möjligt för dem att fatta informerade beslut. Max klimatmärker därför all mat på menyn och ger därmed kunden ett val. Dessutom klimatkompenserar vi för samtliga kvarvarande utsläpp genom trädplantering, vilket också bidrar till ekonomisk utveckling i afrikanska länder.
Allt detta är åtgärder som mängder av företag i Sverige och i världen skulle kunna genomföra snabbt på frivillig grund. Varför sker det då inte?
Ett av de viktigaste skälen är, som sagt, att tjänsteföretagens möjligheter att påverka producenter och leverantörer av till exempel energi, transporter och råvaror, ständigt underskattas. För egen del tror jag till och med att det i många fall är en mer effektiv väg att gå.
Genom att Max och alla andra konsumenter av energi och transporter börjar ställa krav, så uppstår också det marknadsekonomiska tryck som krävs för att transport- och energisektorerna ska börja ställas om av kommersiella skäl, snarare än genom politiska krav. Jag är övertygad om att det dessutom är en lättare diskussion.
För att uttrycka det enkelt: för mig är det egalt från vilken leverantör energin till våra restauranger kommer eller vilket bränsle som används för våra transporter, så länge som det är det mest klimatsmarta valet. Likadant är det naturligtvis för hotell, internetleverantörer, tidningsföretag och många andra tjänsteföretag, som genom att ställa bättre krav på andra företag kan förändra hela dynamiken på marknaden.
Därför måste klimatsmarta livsmedel bli en lika stor fråga i den politiska klimatdebatten som minskad klimatpåverkan från transporter och energiproduktion. Det är dags att politiker och näringsliv börjar samarbeta på allvar i denna viktiga fråga. Den politiska modellen i Köpenhamn havererade. Låt oss göra ett nytt försök. Vi på Max och resten av näringslivet är beredda att dela med oss av våra tankar och förslag.
Bloggat om klimatsmart mat
Dra ner på matfusket för miljön
Emma Sjöström skriver: Jag funderar på om inte vissa livsmedelsproducenter skulle kunna göra ännu mer nytta om den mat de producerade helt enkelt var tillräckligt välgjord och god för att vi skulle vilja äta upp hela rätten, till exempel genom att dra ner lite på matfusket? Det vore väl miljöansvarigt om något?
Närodlat inte så klimatsmart
Att producera och transportera ett ton lamm från Nya Zeeland orsakar 688 kg utsläpp av koldioxid, jämfört med att ett ton lamm från Storbritannien som ger upphov till 2849 kg koldioxid - bara för produktionen. Svenskt Sigill skippade klimatmärkningen och valde att odla just det man är bäst på: dagligvarupatriotism. Så ser 2000-talets fulaste form av protektionism ut, skriver Skick .
Bloggredaktör: Ulrika Lundberg
Richard Bergfors