Vägra ta debatten på humorgubbarnas nivå
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-05-21 | Publicerad 2014-05-20
Debattören: Komikerbranschen borde lära sig av musikvärldens kamp mot sexism istället
”Kvinnliga komiker säljer inte lika bra som manliga”, säger Mårten Andersson.
För så har det varit på hans stand up-klubb RAW, menar han. När komikern Karin Adelsköld offentligt tar avstånd från hans uttalande blir hon hotad av andra komiker och blir av med sitt uppdrag som konsult i humortävlingen för nya komiker (som är kvinnor), som RAW arrangerar tillsammans med tidningen Amelia.
Mårten Andersson är lite för humorbranschen vad Emmabodafestivalens bokare Håkan Karlsson är för musikbranschen. 2011 sa Håkan Karlsson till DN, där han ombads kommentera den skeva könsfördelningen av artister på musikfestivaler: ”Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat".
Det går inte göra så mycket, det går att bli arg, det funkar alldeles utmärkt, men det är svårt att flytta de här gubbarna från sina respektive maktpositioner.
Varken Mårten Andersson eller Håkan Karlsson kommer att en dag vakna och plötsligt kunna göra en fungerande analys av jämställdhetsläget – och dessutom agera på den.
Det är en annan förändring som måste till.
2012 startade jag den ideella föreningen Jämställd festival, som arbetar för en jämställd musikscen. När vi startade låg debattnivån på ungefär samma nivå som den gör i humorbranschen nu.
Musikbranschen är långt ifrån jämställd, men de senaste åren har det skett en avgörande förändring. Debattnivån har höjts.
Från att handla om huruvida tjejer kan spela musik och om de säljer sämre än män till att handla om vad vi ska göra åt den brutala ojämställdheten som finns i musikbranschen. Självklart låter det inte så överallt, men den övergripande debatten, framför allt i media, utgår från den frågeställningspremissen.
Vi suckar åt Mårten Andersson, men övertar samtidigt hans retorik, tror oss om och om igen behöva ställa den genanta frågan: ”ÄR tjejer roliga?”.
P3 Nyheter valde i måndags rubriken ”Säljer kvinnliga komiker färre biljetter än manliga?”. Ja, och hur många tjejband tål Sverige? Kommer TV-publiken hamna i chock av ett kockproffs som inte är en man?
Media har ett tydligt ansvar i hur de här ”debatterna” utvecklar sig.
Men, säger vissa, det är faktiskt bevisat att både män och kvinnor skrattar mindre åt kvinnor. Javisst. Precis som att vi lyssnar på mer musik gjord av män, ser fler debatter med manspolitiker.
Skillnaden är bara att i nästan alla andra branscher, förutom humorbranschen, inser folk att detta är ett problem, en struktur som behöver brytas.
Vi – och då menar jag särskilt vi journalister och mediepersoner – måste sluta stryka längs linjerna i de här mossiga mönstren, vägra ta debatten på gubbarnas nivå, för då kommer vi ingenstans. Det är inte Karin Adelsköld som ska bevisa att kvinnor VISST kan vara så pass roliga att folk är beredda att betala pengar för att se dem. Vi borde ha kommit så mycket längre än så, låt oss erkänna det.
En annan viktig skillnad mellan musik- och humorbranschen är att det inte bara är kvinnor som driver jämställdhetsfrågorna i musikbranschen, till skillnad från i humorbranschen, där killkomikerna skriker med sin tystnad i de här frågorna.
Så låt oss lyfta fram alla fantastiska komiker och humorinitiativ som finns. Raw behöver inte vara humorvärldens centrum. Låt mig till exempel bjuda in Karin Adelsköld och alla finalister i Amelias humortävling till vår feministiska humorklubb, Stand Up Yours (inga män på scen, fullsatt varje gång, tackar som frågar). Låt oss visa att det finns många andra alternativ. Och låt Mårten Andersson och hans ängsliga svans av anhängare behålla sina problemformuleringar för sig själva.
Amanda Lindholm