En röd regering är värre än en rödgrön

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-12-01

Debattören: Det är inte MP som är problemet – det är den socialdemokratiska politiken

Socialdemokraternas spinndoktorer och SD, med visst stöd från borgerligt håll, tycks vilja få oss att tro att det bästa för landet är att S/MP-regeringen ersätts av en ren S-regering. Det vore olyckligt och dåligt för landet av minst tre skäl.

För det första bygger tankegången på att Socialdemokraterna vill föra en annan politik. Det stämmer inte. De förslag som skadar jobben och ekonomin mest är S-förslag, till exempel avtrappningen av jobbskatteavdraget och ändrad indexeringen av brytpunkten för statsskatt, förslag som höjer Sveriges redan höga marginalskatter.

På skattesidan har Miljöpartiets inflytande snarast varit positivt. MP vill ju till exempel ha kvar sänkt restaurangmoms.

Bidragsutbyggnaden är också S-förslag. Höjd A-kassa är LO:s krav, inte MP:s. Visst har MP drivit igenom hot om stängt Bromma och uppskjuten Förbifart, men skulle hoten bli verklighet så beror det på att många inom S tycker likadant.

Vänsterpartiet trycker på för stopp för ”vinster i välfärden”. Stoppad valfrihet kräver dock lagändringar som inte har stöd i riksdagen och kan inte genomföras, oavsett vad S lovar V.

Sveriges stora problem är inte de små frågor där MP och V får inflytande, utan att S står för en politik som skadar jobb och tillväxt.

För det andra går det inte att lita på S. Nu senast svek S pensionsöverenskommelsen. Grundbulten är att alla fem ingående partier har veto. Det ignorerar S trots att vi så sent som 2012 var överens om att MP inte borde släppas in. Tidigare har S svikit friskoleöverenskommelsen. Alliansen gick långt i sina kompromisser med S för att etablera stabila spelregler för friskolorna. Överenskommelsen sveks omedelbart efter maktskiftet.

Här skiljer sig S från MP. MP och Alliansregeringen hade hårda meningsutbyten om den migrationspolitiska överenskommelsen, men den höll. Den håller än. MP har till och med fått S att backa från kravet på att riva upp de liberalare reglerna för arbetskraftsinvandring.

För det tredje har en svensk regering stor makt. Regeringen styr riket. Utnämningsmakten åvilar regeringen. Utrikespolitiken, och i viss utsträckning EU-politiken, är regeringens domän. Förordningsmakten är vidsträckt. Myndigheter styrs genom regeringsbeslut. Regeringen förvaltar de statliga företagen.

Att all denna makt ges till ett parti som har mindre än en tredjedel av landets väljare bakom sig skulle riskera att undergräva förtroendet för regering, riksdag och vårt parlamentariska styrelseskick.

En viktig förändring som Alliansens åtta år vid makten inneburit är att S-regering inte upplevs som ett naturtillstånd. Inget parti kan hamna i närheten av egen majoritet. Då bör man förbereda sig före valet. Det gjorde Alliansen. Det borde S ha gjort. För att ge väljarna tydliga alternativ.

Vi som röstade på Alliansen är besvikna. Många som röstade på S är också besvikna, men budgeten riskerar inte att falla på grund av MP utan för att Löfven inte förberett sig. Det problemet löses inte genom en regeringsombildning.

Mikael Sandström

Statssekreterare (M) i statsrådsberedningen och

chef för Moderaternas samordningskansli 2006-2014.