Låt unga transpersoner få rätt till behandling
Debattören: Alternativet är livsfarlig självmedicinering
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-08-19
DEBATT. För bara några få år sen, berättade media om det positiva i att barn och ungdomar erbjöds utredning och vård för könsdysfori.
Det berättades om hur medicinering med pubertetsblockare, befriade unga transpersoner från det psykiska lidande det är, att se sin kropp fortsätta utvecklas till det kön man inte är.
Det berättades om hur behandling med könskonträra hormoner hjälpte tonåringar, att börja bli nöjda med hur deras kropp allt mer blev lik det kön, som motsvarar deras könsidentitet. Det berättades om transmäns lycka, efter det att de fått sin mastektomi utfört. Det berättades om unga vuxna och vuxna, som var tacksamma efter genomfört könsbekräftande kirurgi.
Numera är det sällan att media berättar om dessa unga transpersoner.
2019 blev ett år, där allt förändrades. Det började med en debattartikel i Svenska Dagbladet, där, Christopher Gillberg, överläkare i barn- och ungdomspsykiatri, tillsammans med sex andra gick till attack mot den behandling som erbjuds av barn -och ungdomspsykiatrin (BUP) könsidentitetsmottagningar.
Såväl Gillberg som de övriga undertecknarna saknar adekvat kompetens i frågor som rör könsinkongruens.
Trots det har media låtit dem framstå som experter.
Efter dessa debattartiklar började man i media, att skriva den ena ledaren efter den andra som ifrågasatte den adekvata vård barn och ungdomar erbjuds.
Uppdrag Granskning byggde tre program på de uppgifter bland andra Gillberg har framfört i media. Debattörer och krönikörer hängde på den nya trenden; lägg ned BUP:s könsidentitetsmottagningar, förbjud pubertetsblockare, och förbjud all könsbekräftande behandling för personer under 25 år.
Alla verkade bry sig om unga transpersoner, även om sanningen var, att de gjorde dessa ungdomars liv till ett större helvete, än vad det redan var.
För ungdomar på väg in i, eller i början av puberteten, kommer ett förbud mot pubertetsblockare, att leda till allvarliga psykiska problem. Vi vet, att det är psykiskt påfrestande för personer ha rätt kön i fel kropp. Ännu mer påfrestande är det, när man är på väg in i puberteten och ser hur ens kropp börjar utvecklas till en vuxen version av det kön man inte är. En sådan utveckling leder till, att man börjar bli allt mer deprimerad, och att en allt djupare ångest utvecklas.
Innan könskonträra hormoner sätts in, undersöks patienten av en endokrinolog. När medicineringen är insatt, följs patienten upp av endokrinologen. Det är ur hälsosynpunkt viktigt, att en person som blivit insatt på könskonträra hormoner ständigt följs upp.
Att vänta med insättningen av könskonträra hormoner tills personen ifråga fyllt 25 år, kommer att innebära att betydligt fler än nu köper hormoner på internet, och börjar med självmedicinering.
Redan nu är det många unga som självmedicinerar, eftersom de först fick stå i en lång kö till BUP:s könsidentitetsmottagningar, för att efter ett första besök få vänta i upp till 16 månader, innan de får tid till en psykologiutredning. Ifall dessa ungdomar tvingas vänta tills de fyller 25 år, innan de får påbörja en behandling med könskonträra hormoner, kommer betydligt fler att börja med självmedicinering, än vad som är fallet i dag.
Det i sin tur innebär en stor risk för att dessa ungdomar drabbas av livsfarliga sjukdomstillstånd. Den som medicinerar sig själv med hormoner löper stor risk att drabbas av lungemboli, hjärtinfarkt, hjärtstopp och stroke, eftersom hen inte står under en endokrinologs kontroll.
Jag undrar om förespråkarna av en 25-årsgräns, verkligen vill ha detta på sitt samvete.
Maria Hansson, transaktivist och föreläsare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.