Skolan behöver fler inte färre reformer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-07-29 | Publicerad 2015-07-23
Debattören: Polens enastående PISA-resultat beror på de mest omfattande reformerna i OECD
Alltför ofta hör man i skoldebatten att skolan behöver arbetsro. Det sägs att skolan måste få vila för att utvecklingen ska kunna vända. Utbildningsminister Gustav Fridolin brukar berätta en anekdot om hur man i personalrummet på skolan där han jobbade skämtade om att en ny regering betyder en ny läroplan. Det finns däremot inget som tyder på att skolan är reformtrött. Tvärtom finns det mycket som tyder på att skolan behöver större reformer nu än någonsin tidigare. Det behövs arbetsro i klassrummen, men inte på utbildningsdepartementet.
Det svenska skolväsendet står inför mycket stora utmaningar som för var dag växer sig allt större. Internationella studier visar hur kunskapsresultaten faller och likvärdigheten minskar i en oroväckande fort. Sprickorna i skolans damm krackelerar i en allt högre takt. Det kommer inte räcka med punktinsatser i form av silvertejp för att hejda den negativa utvecklingen. Det kommer att krävas större insatser än så.
OECD konstaterar i den rapport över den svenska skolan som lämnades över till regeringen tidigare i år att de senaste årens reformer är viktiga, men långt ifrån tillräckliga med tanke på det svenska skolsystemets allvarliga situation.
Låt oss titta på Polen, ett land som har klättrat från bottennoteringar i PISA-mätningen till toppskiktet inom samtliga kunskapsområden, samtidigt som de har lyckats öka andelen högpresterande elever och minskat andelen lågpresterande.
Enligt Polens utbildningsdepartement beror de ökade resultaten på några av de mest omfattade reformer av utbildningssystemet inom hela OECD-området. De utökade den obligatoriska skolgången med ett år, de utökade språkundervisningen markant och höjde lärarlönerna med hela 50 procent mellan år 2007 och 2013. Polen valde att inte stå stilla. De efterfrågade inte arbetsro när kunskapskrisen var ett faktum.
Det finns mycket som tyder på att något står snett till i skolväsendets struktur som behöver ordnas upp. OECD säger att det är oklart vem som har ansvar i svensk skola. Den otydliga ansvarsfördelningen och bristen i likvärdighet som uppkommit av decennier av förödande decentraliseringsreformer och det gradvisa införandet av den marknadsanpassade skolan är inslag som inte kan bestå. Kommunerna har fått ta över ett ansvar som de inte var redo för. Det finns helt enkelt ingen tydlig strategi för att leverera en högkvalitativ och likvärdig utbildning på den kommunala nivån.
Omvärldens oroligheter driver många människor på flykt. En del söker sig till Sverige, varav många är ensamkommande barn. Detta påskyndar behovet av en nationellt likvärdig skola med förutsättningar att ta tillvara på alla elevers potential till fullo. Med dagens skolsystem är inte detta möjligt. Vi behöver en översyn av skolans finansiering. Systemet med skolpeng som det fungerar i dag ger upphov till en alltmer ojämlik skola.
För att skapa en nationellt likvärdig skola krävs det att staten tar ansvar för finansiering och styrning. Det vore en reform som hade tjänat oss väl. När Lärarnas Riksförbund genomförde en undersökning uppgav 8 av 10 lärare att staten borde ta över ansvaret för skolan.
Vad skolan däremot är trött på är ogenomtänkta reformer utan stöd hos varken forskning eller lärarprofessionen. Vi får dock inte låta det utgöra definitionen av en skolreform. Det är nu vi måste kämpa för att stärka skolväsendet. Det behöver den svenska skolan mer än någonsin tidigare.
Isak Skogstad