De rikaste skapar samhällsproblem
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-02-04
Jonas Sjöstedt (V): Demokratin blir sämre och klimatkrisen svårare att lösa
Ojämlikheten mellan rika och fattiga är enorm. De 80 rikaste personerna i världen äger lika mycket som halva mänskligheten. Sverige tillhör inte de länder där ojämlikheten är allra störst men den får ändå stora konsekvenser här. Faktum är att vi är bland de OECD-länder där ojämlikheten ökar allra snabbast. Sverige har 147 miljardärer och de är i dag rikare än någonsin. 119 stycken av dem är män.
Fattigdom är ett samhällsproblem som måste bekämpas. Men även de extremt rika skapar problem för våra samhällen.
Rikedom skapas genom arbete, men oftast genom att någon tjänar pengar på andras arbete. De riktigt rika har dessutom ofta fått denna rikedom genom arv. Den franske ekonomen Thomas Piketty visar i sin uppmärksammade bok att avkastningen på att äga kapital är större än på arbete. Det gör att de redan rika drar ifrån oss andra och klyftorna vidgas.
Självklart kan den totala rikedomen i samhällen öka och fler då lyftas ur fattigdom. Men det är inget som sker automatiskt. Hur resurserna fördelas spelar en avgörande roll.
I Sverige i dag fördelas rikedomen som skapas genom arbete allt orättvisare. En allt mindre andel av det värde som jobbas ihop går till löner, allt mer går till vinster åt de som äger.
Den extrema rikedomen är ett problem för demokratin. Möjligheterna att påverka samhällsutvecklingen är mycket större för den som äger kapital och beslutar om villkoren för andras arbete och liv. Så kan de se till att skillnaderna cementeras. De rika kan satsa pengar på opinionsbildning, har större tillgång till medier och möts med vördnad i stora delar av samhället.
Den orättvisa fördelningen blir särskilt akut i en tid av klimatkris. De rika orsaker enorma utsläpp. En livsstil med mycket stora bostäder, många flygresor och hög materiell förbrukning är ohållbar ut klimatsynpunkt. SCA:s vd flyger privatjet på nöjesresor, samtidigt som det är de allra fattigaste som drabbas hårdast av klimatkrisens effekter.
Våra samhällen är mycket segregerade och främst delas vi upp efter inkomst. Bostadsområden glider isär. Vår skola segregeras, våra sjukhus privatiseras. En av samhällets mest segregerade grupper är de rikaste. I hög grad isolerar de sig från omgivningen.
Jämlika samhällen fungerar bättre. Detta visar omfattande sammanställningar av forskningen. Det gäller sådant som tilliten mellan främlingar, folkhälsa, utbildningsresultat och kriminalitet. Förutom att låga inkomster i sig är ett problem för den som drabbas får själva skillnaderna konsekvenser. Mycket tyder på att över en viss inkomstnivå är skillnaderna det centrala för hur vi påverkas. Det gäller till exempel upplevelsen av lycka i det egna livet. Vi jämför oss med varandra – det är det som gör oss till sociala varelser. Vi mår bättre när vi kan möta varandra som likar.
Gruppen rika verkar obenägna att lösa de här problemen. Men vi andra kan göra det. Ett litet steg på vägen skulle tas med det förslag som Vänsterpartiet och regeringen förhandlade fram i höstas. De skulle innebära att den ekonomiska politiken för första gången på många år bidra till att minska klassklyftorna. Men fler och större steg måste tas. Förmögenheter, stora arv och dyra fastigheter bör beskattas. Ekonomisk spekulation måste bli mindre lönsam än produktiva investeringar och arbete. Vi behöver resoluta åtgärder mot skatteflykt och skatteparadis. De maktförhållanden som skapar ojämlikheten måste förändras. Mycket behöver göras och grunden till att lösa problem är som alltid insikt i att de finns.
Jonas Sjöstedt