Svenska banker göder kriminella nätverk
Fd rikspolischef: De måste sluta mörka omfattningen av kontobedrägerierna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-09-11
DEBATT. Det kriminella våldet eskalerar och skjutningar har numera blivit vardagshändelser i landet. En del av dem är interna uppgörelser, men andra kan tillskrivas globala kriminella nätverk. Det handlar då om mycket grov brottslighet där droghandel, mord och kidnappningar hör till vardagen och är själva affärsidén. En stor del av de kriminella ligornas verksamheter finansieras av bankbedrägerier.
Varje år går miljontals kronor rakt ner i fickorna på kriminella både inom och utanför våra gränser, och det sker faktiskt med bankernas goda minne. Vi kunder märker oftast ingenting av det som händer. När vi blir bestulna på pengar från våra bankkonton blir vi i princip alltid ersatta direkt av banken utan problem. De flesta bedrägerier får vi inte ens veta om. De fångas upp av bankernas egna övervakningssystem innan uttagen redovisas på våra konton och ersätts utan omsvep och utan att banken informerar oss om vad som hänt.
Att bankerna ersätter oss så enkelt och smärtfritt handlar om att de vill ligga lågt med informationen om bedrägerierna. Bankerna verkar i en förtroendebransch och det sista de vill är att visa oss hur sårbara de är.
Därför är policyn att lägga locket på, ersätta kunderna så långt som möjligt, helst också utan att blanda in polisen. Om de gör det, blir ju siffrorna på bankbedrägerierna offentliga, och det vill bankerna undvika. Endast i den minoritet av fall där vi själva kan se att pengar dragits från våra konton uppmanar bankerna oss att polisanmäla brotten.
Det kan verka märkligt att bankerna accepterar att göra miljonförluster på kort- och kontobedrägerier, men bilden klarnar när man förstår att kortbetalningar är några av bankernas mest lönsamma affärsområden. Så länge dessa intäkter med råge överstiger kostnaderna för bedrägerierna låter bankerna det ske.
I klartext betyder det att bankerna ser kostnaderna för bedrägerierna som rena transaktionskostnader och att de därmed faktiskt accepterar att finansiera kriminella nätverk.
Att vi alla, inklusive jag själv, gärna ser att bankerna kompenserar oss som individer är en helt annan femma. Men i sin iver att bli av med kontanterna driver bankerna på utvecklingen så snabbt att säkerheten inte hinns med. Detta är djupt problematiskt och något som vi måste börja tala om. Bankerna är förvisso privata bolag men de är också förmedlare av viktig samhällsservice. Därför måste vi kunna ställa krav på att även bankerna tar ett ökat samhällsansvar.
Ett uppenbart krav är att bankerna måste förmås att polisanmäla alla bedrägerier som kommer till deras kännedom.
I dag gör bankerna det enkelt för sig genom att hävda att det är de enskilda kunderna som är målsägande, även om det är banken som lider förlusten. Och varför så få polisresurser på området? Kan en helt eller delvis bankfinansierad bekämpning av bedrägeriverksamheten vara en effektivare väg för att få fram mer resurser om nu pappa staten inte tycker sig ha råd?
Ett annat krav är att bankerna måste börja redovisa omfattningen och kostnaderna för kontobedrägerier i sina resultat- och balansräkningar.
Det är hög tid att någon tar ansvar för att på allvar bekämpa kortbedrägerier.
När får vi se ett handslag om en vettig arbetsfördelning mellan politiken, myndigheterna och banksektorn?
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.