Kvaliteten är bättre i privat äldreomsorg

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-10-29 | Publicerad 2015-10-28

Timbro: Regeringens utredning hotar Sveriges bästa äldreboenden

DEBATT. Är det rimligt att vinstbefriade kommuner tillåts fortsätta bedriva äldreomsorg, trots att de inte levererar samma höga kvalitet som de privata utförarna? Så skulle man lite provokativt kunna vända på den fråga som i åratal ställts av den svenska vänstern, och som syftat till att misstänkliggöra de företag som levererar välfärdstjänster.

Nu menar jag förstås inte att kommuner inte ska få bedriva äldreomsorg. Det vore idiotiskt, eftersom många kommuner gör ett väldigt bra arbete som de äldre är nöjda med. Men den kommun- och enhetsundersökning som Socialstyrelsen släppte i veckan visar ändå att det finns klara skillnader i genomsnitt mellan kommunala och privata äldreboenden.

De privata boendena är till exempel klart bättre (92 mot 78 procent) på att leverera individuellt utprövade inkontinenshjälpmedel – verkligheten är klart bättre än den gamla DN-myten om blöjvägning.

De privata boendena är bättre (91 mot 82 procent) på att genomföra läkemedelsgenomgångar.

Andel boende med aktuella vårdplaner är 96 procent i privata boenden, mot 89 procent i kommunala.

84 procent av de privata enheterna erbjuder styrke- och balansträning minst en gång i veckan, jämfört med bara 65 procent av de kommunala.

Så här fortsätter det, på punkt efter punkt i Socialstyrelsens granskning. Det är viktigt att hålla i minnet att äldreomsorgen i Sverige blir bättre år för år. Men man kan inte bortse från att de privatdrivna enheterna generellt överträffar dem som drivs av kommuner.

Tyvärr är de här goda resultaten hotade. För första gången på mycket länge har Sverige en regering som aktivt arbetar för att bli av med och begränsa tillgången på såväl äldreomsorg som andra välfärdstjänster.

Att många kommunpolitiker ogillar valfriheten är känt sedan länge. Inte minst ogillar de att den verksamhet de ansvarar för jämförs med privata aktörer, så som exempelvis Socialstyrelsen gör. Därför är det väldigt oroande att regeringens utredare i de här frågorna är Malmös tidigare starke man, socialdemokraten Ilmar Reepalu. Reepalus Malmö har genom åren utmärkt sig för stora brister inom både kvalitet och valfrihet – brist på förskoleplatser, stora ordningsproblem inom skolan och ett konsekvent motarbetande av privata alternativ. Regeringen hade lika gärna kunnat be en radikalpacifist utreda försvaret.

Det som vänsterpartierna har lyckats bildsätta som vinstfrågan handlar i grund och botten om makt. Men också, till viss del, om kvalitet. När privata aktörer lyckas överglänsa kommunerna tvingas politikerna skärskåda sin egen verksamhet, och det vill många av dem helst slippa.

De som ogillar välfärdsföretagande brukar påstå att de bara vill att skattepengar används på rätt sätt. Socialstyrelsens undersökning borde få dem att fråga sig om kommunerna använder skattepengar på rätt sätt. Varför är deras omsorg inte lika personanpassad? Varför är kommunala boenden sämre på att ordna borådsmöten, där de äldre bland annat får säga sitt om hur matsedeln utformas? Det här visar hur destruktiv vinstfrågan är för svensk välfärd och för dem som behöver den. Den har fått oss att prata om driftsformer i stället för om kvalitet.

Regeringens utredning kan mycket väl komma att landa i beslut som gör att de bästa boendena i Socialstyrelsens granskning helt enkelt får slå igen. Lägg därför gärna fem minuter på att ögna igenom Socialstyrelsens rapport och fråga sedan dig själv: på vilket av dessa boenden vill du helst bli gammal?

Johan Ingerö

Följ ämnen i artikeln