Regeringen, svik inte vallöftet om vinsterna
Kravet inifrån MP: Vi kan inte låta oss styras av näringslivets skrämselpropaganda
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-02-22 | Publicerad 2017-02-17
DEBATT. Antingen bygger vi ett samhälle för några – eller för alla. Så formulerade en gång Olof Palme politikens grundfråga. Det är den mest grundläggande av frågor som striden om vinst i välfärden handlar.
Vill vi att våra välfärdssystem ska vara en marknad eller en allmänning? Ska våra barns undervisning, vården av våra sjuka och omsorgen om våra äldre styras av behov eller betalningsförmåga?
Det här handlar ytterst inte om teknikaliteter utan om vilket slags samhälle vi vill leva i, eller rättare sagt om vi även fortsättningsvis vill leva i ett samhälle och inte i ett antal särhällen där människor särbehandlas utifrån ekonomisk position.
Sverige är på det här området inte landet lagom utan har blivit ett extremland där miljarder skattekronor inte längre går till det de är avsedda för utan rullar ner i fickorna på aktieägare och riskkapitalister.
Allt fler välfärdsföretag numera ägs av riskkapitalbolag. Själva affärsidén för riskkapitalbolag går ut på att till varje pris öka lönsamheten i de företag som förvärvas för att sedan efter bara några år sälja av dessa till maximal vinst. En usel affärsmodell för skolor och sjukhus.
Inte i något annat med oss jämförbart land får privata särintressen berika sig på skattefinansierade skolor.
I vårt grannland Danmark är mer än en femtedel av grundskolorna friskolor, men vinstuttag är helt förbjudet. Miljöpartiet bejakade Sveriges första friskola när den etablerades i Drevdagen 1989. Det var föräldrarna som vägrade gå med på nedläggning av byns skola. Vi gröna har sedan dess bejakat kooperativ och andra idédrivna verksamheter i den offentliga sektorn. Men folkliga underifrån initiativ och människors självorganisering för att hantera gemensamma angelägenheter är något kvalitativt annorlunda än att släppa in riskkapitalbolag i välfärden.
Miljöpartiet har varit mycket tydliga i frågan om vinst i välfärden. Det räcker att läsa vad som står i partiprogrammet som antogs av kongressen så sent som 2013: "Miljöpartiet … tar allvarligt på problemen i skolor och vårdinrättningar där vinstintresset leder till besparingar som drabbat elever och patienter…Vi vill därför få bort de kommersiellt inriktade aktörerna och i stället främja idéburna verksamheter inom välfärdssektorn. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten.”
I vårt valmanifest inför valet 2014 står att ”aktörer med syfte att dela ut vinst till ägarna ska inte få driva skolor”. I regeringsöverenskommelsen mellan S och MP står: ”Människan ska gå före marknaden. Den vinstjakt som pågår i välfärden måste stoppas. Riskkapitalister med kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i välfärden.”
Den utredning som Ilmar Reepalu nu lämnat till regeringen går inte lika långt som skrivningarna ovan, men pekar ändå åt samma håll genom att föreslå ett vinsttak. Han föreslår också mycket annat som ska stärka möjligheterna för idéburna aktörer, via upphandling och andra regler. Det mest kritiserade förslaget är att beräkna vinsten på rörelseresultatet, det görs för att minimera antalet kryphål.
Tyvärr har ledande företrädare för båda regeringspartierna nu fallit till föga för Svenskt Näringslivs intensiva lobbykampanj och gör offentlig avbön i vinstfrågan.
Genom överdrifter och skrämselpropaganda skräms både företag och politiker till att missuppfatta utredningen och i stället för att ge konstruktiva förslag som kan stoppa profitjakten så vill en del nu i strid med folkviljan kasta utredningen i papperskorgen. Det skadar demokratin och det egna partiet då de motarbetar sina medlemmars manifesterade vilja. Det ökar politikerföraktet och risken för oseriös populism.
Att stoppa vinst i välfärden var en av de tydligaste frågorna som legitimerade en rödgrön regering, de som nu vill svika det vallöftet bäddar för ett uselt val 2018.
Jabar Amin
Annika Lillemets
Valter Mutt
Carl Schlyter
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.